På måndagen ökade oron för eurosamarbetets framtid. Börserna sjönk kraftigt i hela Europa. Och euroområdets krispolitik är inte bara smärtsam utan också kostsam. Priset för en euro som har stora problem är minskad tillväxt och högre arbetslöshet, visar nya siffror.
Kampen för att rädda euron är inne i ett intensivt skede. På måndagen fick placerare skrämselhicka då Greklands premiärminister Samaras konstaterade att landet står på avgrunden, samtidigt som den spanska regionen Murcia såg ut att stå på konkursens rand om den inte får statligt stöd. Som en följd sjönk börserna i Europa kraftigt, Stockholmsbörsen slutade ner 2,1 procent, och de spanska räntorna steg till rekordnivåer. I dag flyttas fokus till Grekland som får besök av den så kallade trojkan, ECB, EU-kommissionen och IMF, som ska inspektera om det krisande landet klarar av sina åtaganden för att få nya nödlån.
På EU- och eurotoppmötena i slutet av juni konstaterade EU-ledarna att europroblemen nu är så pass omfattande att det snarast möjligt behövs en färdplan för att nå en hållbar euro. Planen ska utarbetas under hösten och beslutas om i december (se artikel på nästa sida). Även om EU-ledarna lyckas komma överens om en färdplan är det en lång väg fram till en hållbar euro, det handlar sannolikt om minst tio år dit, men ännu troligare är att det kan ta upp emot en tolv–femton år. Under den tiden går ekonomierna på tomgång och arbetslösheten rakar i höjden, till nivåer som inte har förekommit den stora 30-talsdepressionen.
Banken SEB har för Dagens Nyheter beräknat kostnaderna av en haltande euro: Eurozonens offentliga skuld beräknas nästa år att nå 95 procent av BNP, jämfört med den enligt regelverket tillåtna nivån på 60 procent – en skillnad på motsvarande cirka 28 000 miljarder kronor.
Och mellan åren 2007, då krisen började, till nästa år beräknas det förlorade värdet i BNP motsvara 6–8 procent, motsvarande cirka 5 600 miljarder kronor, vilket bidrar till en rekordarbetslöshet på uppskattade 12 procent.
Men det här är bara början på en lång väg mot en hållbar euro, en väg kantad av ständiga kriser och toppmöten. Samtidigt har euroländerna många år framför sig med skuldsanering och arbete med strukturreformer för att nå en förbättrad konkurrenskraft.
Det kan innebära åratal av lågkonjunktur eller recession, eller i värsta fall depression i euroområdet. Den ekonomiska kräftgången påverkar i sin tur omvärlden som till exempel inte kan sälja sina varor i samma utsträckning som annars och det påverkar konjunkturen negativt i dessa länder, som då i sin tur importerar mindre från euroländerna.
– Många tar för lätt på den väg vi nu är inne på. Det är en väg som innebär mycket stora kostnader för euroområdet. En utdragen period av osäkerhet påverkar tillväxten negativt. Förutom de politiska utmaningarna att komma överens, finns det ekonomiska och finansiella samt sociala utmaningar, genom framför allt högre arbetslöshet, säger SEB:s chefsekonom, Robert Bergqvist.
De långvariga effekterna av att hanka sig fram är inte bara en kraftigt stigande konjunkturell arbetslöshet utan även en förhöjd strukturell arbetslöshet – från cirka 7 procent före krisen till inom några år uppskattningsvis tvåsiffriga tal, runt 10–11 procent.