I torsdags släppte Skandia sina interna prognoser om hur ledningen tror att bolaget ska gå några år framåt, utan något uppköp från Old Mutual.
Och, kära dagbok, även frågan om det var rätt att släppa siffrorna eller inte går det att käbbla om, utifrån vilken sida man står på. Den sida som finns är att vara för att Old Mutual ska köpa Skandia. Den kallar vi ja-sidan. Och nej-sidan vill förstås inte att Old Mutuals bud ska gå igenom.
Ja-sidan är mycket mer organiserad i sin propaganda, förstår du dagbok. En gemensam nämnare i ja-lägret är att de tjänar pengar på om det blir en affär, oavsett om de är rådgivare, aktieägare eller då förstås Old Mutual självt som givetvis anser att Skandia är en bra affär.
Det är lite mer gerillarörelse över nej-sidan. Och här finns ett genuint motstånd mot affären. Visst, det finns säkert många på ja-sidan som styrs av övertygelsen om att affären är bra, här ska inte hävdas något annat.
Frampå torsdag eftermiddag ringde ja-sidans propagandaministerium. Man ville bara försäkra sig om att jag inte missat att det är oenighet i Skandias ledning om sparplanerna. Cheferna för Skandia UK, koncernens tyngsta verksamhet, tror inte på koncernledningens planer.
Du förstår, det mesta propagandaministeriet säger är inte tänkt att citeras. Men när det gällde att förklara Old Mutuals starka tilltro till ledningen för Skandia UK så upprepades för säkerhets skull ett snärtigt citat två gånger för att jag inte skulle missa att skriva ned det. OM:s uttalade välvilja för Skandia UK-ledningen, och tro mig, det är av största vikt att OM får med dem på budvagnen, fick mig att ringa till Skandia UK i fredags. Var bara tvungen att fråga om ledningen fått några löften om aktier, optioner, bonus för att stanna kvar eller positioner från OM eller någon aktieägare. Men det är ingenting som ens diskuterats, förklarade britterna.
Visst är det ett bakslag för nej-sidan och Skandialedningen att chefen för det största dotterbolaget går emot sin ledning. Men frågan är om man ska vara förvånad. Britterna har alltid kört sitt eget Skandialopp. Det har de gjort framgångsrikt, annars hade de aldrig fått hållas. De har aldrig trott på/velat tro på, välj det du vill dagbok, samordning med Skandiaverksamheter i andra länder. När koncernledningen försöker med detta ännu en gång är det bara den gängse brittiska synen som kommer i dagen.
Det här är dessutom samma ledning som skrev till Skandiastyrelsen inför bolagsstämman och hotade med stämning om man offentliggjorde hur mycket britterna fått i bonus.
Det hindrade inte att ordföranden Bernt Magnusson senare förklarat att Skandia UK-folket nu fått veta att "kyrkan står mitt i byn", det vill säga att det är huvudkontoret och styrelsen som bestämmer. Jo, jo, kyrkan kanske står där, men de lokala påvarna tycks vara kvar.
När Skandias ledning och styrelse för några år sedan lyssnade när lokala chefer förklarade hur viktiga de var, hur väl de drev sin verksamhet och att de därför måste bli riktigt belönade, höll det på att dra omkull hela bolaget. Fast det trodde ingen då, eftersom de utvalda var så bra på att förklara hur oumbärliga de var. Det gav de famösa bonusprogrammen som fortfarande plågar Skandias rykte.
Problemen är inte över. Ersättningar för dåligt hanterade affärer i USA är ett tungt skäl till att det mesta av Skandias kassa går åt under resten av det här året, i ersättningar till myndigheter och Prudential, som köpte American Skandia.
De som tecknade affärerna är borta sedan länge, med bonusarna i behåll. Det är heller inte dessa, framför allt amerikaner och britter, som figurerar i de rättsliga efterspelen trots att det är deras pengar det handlar om. Den karismatiske och dynamiske dåvarande chefen för American Skandia, Jan Carendi, borde skicka julkort till Skandias före detta vd Lars-Eric Petersson för att han manövrerades ut i tid för att slippa förknippas med de amerikanska problemen.
Ibland blir propagandaspelet komiskt. Som när ja-sidan redan innan budet lades försåg medierna med en Skandiaanalys från den schweiziska storbanken UBS. Den kom fram till att en aktie kunde vara värd 40:70 kronor. Då skulle vi förstå att vi inte skulle ha för stora förväntningar på vilken kurs en budgivare var villig att betala.
Nu har UBS kommit med en analys av Old Mutual, som DN skrev om i veckan, där slutsatsen är att affären inte är attraktiv för OM:s aktieägare. Men när man passar på att fråga propagandaministeriet om hur det ser på detta blir svaret något i stil med att mäklarhus alltid drivs av att kunna göra affärer och att det finns många andra analytiker som anser att affären är bra. Så, förstår du dagbok; när ett mäklarhus skriver det ja-sidan vill ha är det viktigt att du får del av analysen. När mäklarhuset skriver något annat är det bara ute efter att göra affärer.
OK, jag vet att jag bara är en korkad ordonnans i det här propagandakriget, men det är trist att få det skrivet på näsan.
Det som passar den egna sidan är information. Det som passar den andra är propaganda, eller läckor. Men, kära dagbok, tro inte att jag är förvånad. Så beskrivs det alltid och båda sidor ser det på samma sätt.
Läckor ja, nu ska Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten granska sådana och affärer i Skandiaaktien. Visst har det funnits starka intressen som velat få upp värdet på Skandia. Det är svårt att tro att det var något annat skäl till att Old Mutuals intresse blev känt så snabbt. Och därefter kom det försök att peka på att intresset för Skandia från olika köpare var stort, trots att väl strömmen av seriösa spekulanter var mindre än väntat.
Propagandan fungerar. De "informella" uppgifter som jag fått dyker upp på andra håll också. Wall Street Journal hade en artikel i fredags som mer än andades propagandaministeriets tankegångar. Financial Times hade säkert samma information, men hade inte alls tagit med mer än marginellt i sina texter.
I Wall Street Journal skrevs om att motståndet mot Old Mutual i Sverige har nationella skäl. Det lyfts nog inte fram i de diskreta samtalen med svenska medier, det gäller att spela på rätt lyrsträngar på rätt ställe. Men när det under samtalet kommer ett uttryck om svenska kolleger som jag inte begriper, men som nog inte är smickrande, hinner jag undra vad ministeriet säger om mig på andra håll.
En diskret uppgift som tillhandahålls är att Old Mutual ska ha stöd från aktieägare med runt 50 procent av aktierna i Skandia, varav 30 procent institutionellt ägda och resten hos hedgefonder. "Jag vet att den siffran använts på ett morgonmöte på en investmentbank", säger ministeriet.
Jo, jo, den bör väl ha använts på Morgan Stanleys möte i alla fall. Banken anser att Skandia inte är värt mer än runt 35 kronor på egna ben. Att det är långt under en tidigare värdering förklaras med att det högre värdet, kring 45 kronor, är en beräkning som kräver att allt går rätt i Skandialedningens planer.
Och det tror Morgan Stanley inte alls på. Kära dagbok, jag måste dock erkänna att jag inte begriper hur den så kallade turboplanen kan vara så usel att den sänker värdet på Skandia så mycket. För Morgan Stanley verkar ha kommit fram till att det högre värdet kunde motiveras även innan turboplanen fanns.