Toppolitiker, företagsledare och en och annan kändis trängs i den schweiziska skidorten Davos. Det är mingel på hög nivå med skuldkris, Kinarelationer och nordiska under på menyn.
I mer än 40 år har världens politiska ledare och företagsfolk samlats i Davos för World Economic Forum (WEF). Det är lite som politikerveckan i Almedalen, men på internationell nivå och med exklusiv fördelning av inbjudningskorten.
I år kommer mer än 30 stats- och regeringschefer från världens alla hörn. Där finns Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Japans premiärminister Naoto Kan och Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som för tillfället också är ordförande i de mäktiga G20- och G8-grupperna. Rysslands president Dmitrij Medvedev skulle ha hållit onsdagens inledningstal, men har ställt in på grund av terrordådet i Moskva.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans nordiska kollegor finns på plats för att förklara varför Norden lyckats bättre än många andra i dessa kristider.
Delade normer för en ny verklighet är det luftiga temat för evenemanget. Under den rubriken ryms allt från diskussioner om eurokrisen, stigande matpriser, valutareformer och nya maktförhållanden i relationerna mellan väst och öst och nord och syd.
Men med mer än 1.400 företagsledare, en dryg handfull centralbankschefer, toppolitiker och chefer för de stora internationella organisationerna på en och samma plats blir det kanske mer intressant vad som sker i korridorerna.
Till exempel har Merkel och Sarkozy chans att diskutera nästa steg i EU:s skuldkrishantering med den spanska finansministern Elena Salgado, den europeiska centralbankschefen Jean-Claude Trichet och den grekiske premiärministern Georgios Papandreou.
Davos är som en självhjälp-grupp för chefer som har det ensamt och blåsigt på toppen, säger en investmentbankschef, tillika stamgäst på WEF, till Financial Times. Det är som ett möte med Viktväktarna, en plats där vd:ar kan få stöd, säger han.
Meningen är också att dessa upptagna ledare ska få en chans att tänka nytt. I år kan de till exempel låta sig inspireras av skådespelaren Robert De Niro, artisterna Peter Gabriel och Bono, eller varför inte stjärnkocken Marcus Samuelsson.