"Nej tack till reklam" står det på 28 procent av brevlådorna i Stockholm. "Jag orkar inte med tevereklamen", säger tittaren och sätter i gång ett febrilt zappande.
Och det är rena statusen att anmäla sig till Nix-registret. Vi hatar reklamen och säljet. Eller?
Samma personer som uttrycker djup avsky för alla ettriga försök att göra dem till kunder kan i nästa mening uttala sin osvikliga lojalitet mot datorer av märket Apple, understryka att de aldrig skulle kunna tänka sig att köra något annat bilmärke än BMW och med emfas hävda att det enda ställe man kan handla kläder är & ja, fyll i själva.
Så hur hårt prövad konsumenten än är av tusentals dagliga exponeringar finns vissa varumärken klistrade i hjärnbarken. Det har inte blivit så bara på grund av den egna intelligensen, tro mig.
Framtidens konsument går mer på identitet och känsla, mindre på pris och faktiska styrkor är en numera flitigt upprepad fras som ideligen motsägs av lågprisladornas härjningar. För vem har ett känslomässigt, identitetsmässigt förhållande till Lidl eller Netto?
Ändå tror jag att den tjatade halvsanningen om identiteten blir allt starkare.
Reklambranschen och reklamköparna tycks inte ha några större problem med att tackla uppgiften "gör nåt snabbt så att vi säljer mer i morgon".
Men vi mottagare är mera krävande och underrättade nu än för några decennier sedan och undrar varför budskapen fortfarande ofta är så simpla. Vi har ju med internet skaffat oss jämförelsematerial, snabbare vägar till kunskap och möjligheter att fråga andra innan vi gör våra val.
Exemplet Apple gör mig motvilligt impad när jag besöker en butik på Stockton Street i San Francisco och bemöts som den nyfikne, avvaktande kund jag är.
Gratis, kunnig föreläsning varje timme och fritt fram att testa produkterna utan flås över axeln ingår i den katedralliknande butikens idé.
Vi lär får se mer av intelligent varumärkesarbete för fler "katedraler". Medan den påträngande reklamen utlöser aggressioner tycks vi beredda att gå med i en fanclub för de mest beundrade varumärkena.
De reklammakare som har det bästa sinnet för vilka företag som egentligen äger dessa dåligt exploaterade tillgångar har lysande utsikter. Kanske byter jag lapp på min dörr. "Nej tack till dålig reklam."