I dag får unga inte fast jobb förrän de är uppåt 30 år. I början av 1990-talet kom de in på arbetsmarknaden mycket tidigare — vid 21 års ålder. Speciellt svårt är det för de allt fler unga som inte klarar gymnasiet.
– Det tar allt längre tid innan man som ung får stadigvarande arbete. Åldern har förskjutits från strax över 21 år i början av 90-talet till 27—28 år i dag, säger Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet.
Andelen unga som vid 20 års ålder fått slutbetyg från gymnasiet har samtidigt minskat från drygt 80 procent i mitten av 1990-talet till strax över 70 procent 2008.
Det är kommunerna som ska se till att ungdomar går ut gymnasiet, men de sköter inte det ordentligt. Det är stora variationer mellan olika kommuner, enligt en studie som Olofsson gjort tillsammans med tre andra forskare.
– Kommunerna ska hålla sig underrättade om och söka upp ungdomar under 20 år som inte befinner sig i gymnasieskolan och erbjuda någon form av aktivitet. Vissa kommuner tar det på stort allvar. Andra kommuner verkar inte göra någonting, säger Jonas Olofsson.
Många unga har dessutom problem med att försörja sig. Enligt studien har 30 procent av personer under 25 års ålder som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen försörjningsstöd, alltså socialbidrag, och enligt forskarna är många unga i praktiken beroende av stöd från föräldrarna.
- Det hänger ju ihop med att de sociala trygghetssystem vi har, som a-kassa och aktivitetsstöd, bygger på att du har arbetat under en viss tid. Som ung arbetslös har du ofta ingen erfarenhet alls och då hamnar du på väldigt låga ersättningsnivåer, säger han.
Enligt Jonas Olofsson skulle det förmodligen löna sig för samhället om de ungdomar som behöver läsa upp sina gymnasiebetyg fick en högre ersättning under tiden då det gjorde det, och slapp ta studielån.
– Det är möjligt att vi får se något i vårbudgeten, kanske något initiativ kopplat till folkhögskolor. Det skulle kunna vara ett steg i rätt riktning, säger han.