Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Rekordlugnt år på arbetsmarknaden

Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar på nationell nivå under 2015.
Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar på nationell nivå under 2015. Foto: ARahmat Gul/AP

Svensk arbetsmarknad är fredligast i Norden, och 2015 blev det fredligaste året sedan den statliga myndigheten Medlingsinstitutet inrättades. Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar på nationell nivå. Men det kan vara lugnet före stormen.

Anledningen till förra årets exceptionella lugn är förstås framför allt att så få nya avtal tecknades under 2015, bara 40 stycken, varav 18 saknade siffersättning på central nivå.

Det framgår av statliga Medlingsinstitutets årsrapport 2015, som presenterades på torsdagen.

I år pågår däremot en fattande avtalsrörelse. Med 482 avtal som ska omförhandlas för 2,5 miljoner anställda, de flesta nu i mars-april. Och upptakten lovar en stökigare lönerörelse än på länge. Redan har en lång rad LO-förbund sagt att de inte tänker respektera den snart tjugoåriga principen om industrins avtal som tak – ”märke” - för sina uppgörelser. Bland andra Kommunal och Byggnads har i kölvattnet av den spruckna LO-samordningen lovat ta strid för lönehöjningar betydligt högre än de 2,8 procent som är kravet från Facken inom industrin.

Medlingsinstitutets uppdrag är att medla mellan fack och arbetsgivare – och att se till att alla avtal håller sig inom märkets ramar. Och det är en princip som den statliga myndighetens nya generaldirektör Carina Gunnarsson inte har för avsikt att avvika ifrån, hur stökig avtalsrörelsen än lovar att bli.

 - Utgångspunkten för vår del är samma som det uppdrag vi alltid haft, att verka för en fungerande lönebildning , där grundbulten är den konkurrensutsatta industrins lönenormerande roll, säger Carina Gunnarsson.

 - Industrin ska gå före övriga och träffa avtal som får lönenormerande verkan för övriga. Det är det uppdrag vi har och kommer att fortsätta arbeta efter.

Under den senaste avtalsperioden från 2013 var märket satt till 6,8 procents löneökningar, men det faktiska utfallet inklusive lokal löneglidning hamnar på 7,6 procent, visar Medlingsinstitutets siffror.

Men det är högre än industrins och övriga privata näringslivets snitt på 7,4 procent.

Anledningen är att det nationella snittet dras upp av kommuner och landsting, där löneökningarna trots märket på nationell nivå blev högre, enligt Medlingsinstitutets statistiker John Ekberg.

Detta skulle delvis kunna vara en följd av de kontroversiella sifferlösa centrala avtal som eftersträvas av Sveriges Kommuner och Landsting, och som de senaste avtalsrörelserna accepterats av allt fler fackförbund i den offentliga sektorn, inte minst de kvinnodominerade och relativt lågavlönade tjänstemannafacken för lärare, sjuksköterskor och socionomer.

Dessa fackförbund har givit upp hoppet att kunna nå höjda löner relativt mansdominerade och mer välbetalda yrkesområden genom siffersatta centrala avtal, eftersom dessa hållits tillbaka av märket och Medlingsinstitutet. Syftet för lärare, sjuksköterskor och socionomer har uttryckligen varit att runda märket, och i flera fall har utfallet också blivit högre.

Årsrapporten bekräftar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män som grupper minskat sedan millennieskiftet, och allt snabbare de senaste åren. En orsak är att fler kvinnor kommit in i ”manliga” yrken och upp på chefspositioner. Samtidigt fortsätter löneskillnaderna mellan hög- och lågavlönade grupper att öka, om än i långsammare takt än då lönespridningen började ta ny fart för två decennier sedan.

Den svenska industrins kostnadsläge har förbättrats i förhållande till konkurrentländerna sedan 2013. En orsak är att kronan har försvagats mot bland annat euron. En annan bidragande orsak är en dämpad utveckling av arbetskraftskostnaderna.

Arbetskostnadsandelen är dock högre än i exempelvis Danmark, Tyskland och Nederländerna, och jämfört med andra europeiska länder är ändå kostnadsnivån inom svensk industri förhållandevis hög.