Den ekonomiska krisen får en effekt som kanske inte är uppenbar i rapporteringen, nämligen att den övergripande klyftan mellan de rikaste och de fattigaste i samhället minskar.
Det finns olika sätt att definiera klyftor i samhället. Får Sverige massarbetslöshet växer klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har det. Men raset på börsen och minskade värden i fastigheter och andra källor till kapitalinkomster gör att den övergripande klyftan mellan rika och fattiga minskar.
I Statistiska centralbyråns, SCB:s, senaste prognos över hur gapet kommer att utvecklas minskar det så kallade ginitalet från 0,318 till 0,290 mellan åren 2007 och 2009. Ginitalet är ett mått på inkomstklyftorna, där 1,0 motsvarar ett teoretiskt läge där alla inkomster samlas hos en enda person och 0,0 ett läge där alla inkomster är helt jämnt fördelade.
Siffran för 2007 är den högsta som noterats i Sverige, och att den nu antas falla beror helt och hållet på att kapitalinkomsterna minskar.
- Just nu är det väldigt viktigt hur arbetsmarknaden utvecklas, så vi har tagit hänsyn till ökad arbetslöshet. Samtidigt skriver vi ner kapitalvinsternas storlek. Vi tror att inkomst av kapital och kapitalvinster minskar. Inkomster av fastigheter minskar något mindre, berättar Klas Lindström på SCB.
SCB delar in den ekonomiskt aktiva befolkningen i tio inkomstgrupper, från den tiondel som har de högsta inkomsterna till den tiondel som har de lägsta. I prognosen framgår att både den fattigaste tiondelen och den rikaste tiondelen tros minska sina inkomster under perioden 2007 till 2009 (medan det 2010 väntas bli ett litet plus för båda ytterlighetsgrupperna).
Hur den rikaste tiondelens inkomster utvecklas har dock betydligt större inverkan på den övergripande inkomstklyftan än hur den fattigaste utvecklas. Den fattigaste gruppen, den ”nedersta decilen”, är inte heller alldeles lätt att definiera, enligt Klas Lindström. Där återfinns till exempel en del näringsidkare.
Att utvecklingen för det rikaste skiktet kan ha dramatiska effekter på samhällsekonomin visar exemplet Kalifornien. I den amerikanska delstaten har budgetläget under flera år varit prekärt, och nu är det akut. Den direkta orsaken är att den kaliforniska budgeten till nästan hälften är beroende av inkomstskatt, skriver tidningen The Economist.
Skatteskalan i Kalifornien är så progressiv att den rikaste procenten av skattebetalarna 2006 bidrog med hela 48 procent av alla inkomstskatter. Eftersom de rikaste får mycket av sina inkomster från den del av ekonomin som nu rasar – bonusar, kapitalinkomster, aktieoptioner – svänger delstatens ekonomi strängt taget i samma takt som börsen.
Allra störst betydelse för hur klyftorna utvecklas i ett samhälle har ändå de stora mellanskikten. Där är förändringarna i SCB:s prognos för Sverige betydligt mindre dramatiska.
Löneinkomster är mycket mer trögrörliga än kapitalinkomster. Om man rensar bort kapital ur fördelningsanalysen ligger ginitalet ett par tiondelar lägre, och där räknar inte SCB med någon minskning, utan i stället en knappt märkbar ökning från 0,266 till 0,267 mellan 2007 och 2009.
SCB bygger sina analyser av inkomstfördelningen på vad Konjunkturinstitutet, KI, och Ekonomistyrningsverket kommer fram till. Sedan den nuvarande fördelningsanalysen gjordes har KI gjort nya mer pessimistiska bedömningar om ekonomins utveckling. I slutet av mars gör SCB en uppdatering.