Gå till banken och begär lägre ränta! Det är vad Riksbanken väntar sig av oss som låntagare. Annars ger sänkningen av reporäntan och jättelånet till bankerna inte så stor effekt.
Sänkningen av reporäntan till 0,25 procent överraskar så gott som alla. Men den skapar också ett trovärdighetsproblem.
Hur ofta kan Riksbanken ändra sig och ändå uppfattas som pålitlig? Vem vågar i fortsättningen lita på den utstakade räntebanan?
Riksbanken kunde ha sänkt reporäntan till 0,25 procent redan i april, men gjorde inte det.
I stället nöjde man sig med en nedjustering från 1,0 procent till 0,5 procent och förklarade att denna nivå skulle gälla under lång tid.
Där fanns visserligen en bisats om ”viss sannolikhet för ytterligare sänkning framöver”. Men Riksbanken sade samtidigt att man i så fall måste väga in negativa effekter på hur de finansiella marknaderna fungerar. Man förklarade sig beredd att sätta in andra åtgärder än räntesänkning om konjunkturen skulle försämras ytterligare.
Nu låter det dock annorlunda från Riksbanken. Eftersom läget i ekonomin är sämre nu än i april, så sänks reporäntan till 0,25 procent. Med nya räntebanan är det denna lägre nivå som utgör golv och ska gälla fram till slutet av 2010.
Samtidigt påpekas av vice riksbankschefen Barbro Wickman-Parak, som ersatte sjukskrivne riksbankschefen Stefan Ingves, att det rör sig om en prognos – inte om ett löfte.
Själv tror Barbro Wickman-Parak att räntehöjningar kan behövas tidigare, vilket har fått henne att reservera sig. Hennes kollega Lars E O Svensson vill i stället sänka reporäntan till 0,0 procent och hålla den där ett år framåt.
Det är inget konstigt att uppfattningarna skiljer sig inom Riksbankens direktion. Men majoriteten, som står bakom torsdagens räntebesked, får nog tåla en viss skepsis: hur länge dröjer det innan man ändrar räntebanan igen?
Riksbankens behov av handlingsfrihet gör att räntesänkningarna har svårt att få fullt genomslag, ända ut till företag och hushåll. Det är anledningen till att man nu försöker sig på ett annat grepp: att låna ut 100 miljarder kronor till bankerna mot låg och fast ränta för ett år framåt.
Syftet är att få bankerna att påtagligt sänka sina utlåningsräntor, vilket kan lyckas om låntagarna ställer krav. Riksbanken tycks räkna med det eftersom man hoppas att efterfrågan i ekonomin ska stimuleras av att räntekostnaderna blir lägre. Detta ska påskynda vändningen i ekonomin, ifall omvärlden också hjälper till och ger draghjälp.