Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Risk för nedtonad globalisering

Förändringen går i många små steg, snarare än i ett fåtal stora språng. Därför är det enkelt att tona ner globaliseringens inverkan, i stället för att diskutera vad vi i Sverige behöver göra för att upprätthålla standarden, skriver Johan Schück.

Vem har rätt om globaliseringen? Professorerna Mats Persson och Marian Radetzki, som hävdar att valet för svenskarna kan stå mellan sjunkande reallöner eller ökad arbetslöshet? Eller deras professorskolleger Arne Bigsten och Bertil Holmlund, som menar att detta är våldsamma överdrifter?

Det kan låta som en akademisk träta, men handlar i verkligheten om mycket mer. Alla undrar vi nog över vilken framtid som väntar oss själva, liksom barn och barnbarn. Nog borde den ekonomiska forskningen kunna ge någon vägledning om vad som följer av globaliseringen.

Åtminstone i Sverige brukar dock akademiska ekonomer skygga för sådana frågor, som inte lämpar sig för den vanliga typen av undersökningar. Av många uppfattas det dessutom inte som riktigt seriöst att spekulera kring sådant som ännu inte har hänt.

Lyckligtvis är inte alla ekonomer lika försiktiga. Men det fordras kanske sådana som inte oroar sig för forskarkarriären, exempelvis drygt 90-årige ekonomipristagaren Paul Samuelson som för något år sedan kom med ett uppmärksammat debattinlägg. Enligt honom kan en ökning av arbetskraftsutbudet i Kina driva ner reallönerna i USA och Europa - en utmanande slutsats som många därefter har argumenterat emot.

Nu har en liknande svensk debatt satt i gång, på initiativ av Mats Persson och Marian Radetzki. De intervjuades i DN den 9 januari och varnade då för att följderna av globaliseringen blir mer omfattande än vad nästan alla ekonomer tror. Enligt dem hotas Sverige och andra europeiska länder av ökad arbetslöshet, om reallönerna inte sänks.

Anledningen är den utbudschock som uppstår när hundratals miljoner människor i Kina och Indien på kort tid blir tillgängliga för världsmarknaden. Nyckeln är att dessa länder har öppnat sig genom avregleringar, samtidigt som de kan erbjuda arbetskraft till blygsamma löner. I växande utsträckning rör det sig om kvalificerade personer med, exempelvis, högre teknisk utbildning. Det är en process som bara har börjat, men där man kan se tydliga konturer, förklarade Mats Persson och Marian Radetzki.

Nu kommer en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt, där deras synpunkter framförs i mer utvecklad form. Senare publiceras där även ett motinlägg från Arne Bigsten och Bertil Holmlund, som menar att det inte finns några övertygande argument för pessimism om globaliseringens effekter. Det mesta talar emot att svenska reallöner skulle behöva sänkas, anser de.

"Kinas andel av världens BNP ökade under de 25 första åren efter att reformprocessen inleddes 1978 från 1,8 procent till 3,9 procent. Under samma period ökade Kinas andel i världsexporten från obetydliga 0,6 procent till 5,3 procent. Om Persson/Radetzki har rätt i att det ökade utbudet av varor från Kina och andra nya industriländer skulle vara ett allvarligt hot mot vår levnadsstandard borde vi redan ha sett effekter på utvecklingen av våra realinkomster. Men västvärldens realinkomster och reallöner har fortsatt att växa", skriver Bigsten/Holmlund.

Inte oväntat kommer Persson/Radetzki med ett motinlägg i Ekonomisk Debatt. Men viktigare för diskussionen var att de fyra debattörerna på fredagen möttes i ett frukostsamtal, där deras åsikter fick brytas mot varandra.

Att lyssna på detta meningsutbyte gav inblick i två sorters tänkande: Persson/Radetzki som hävdar en bestämd uppfattning och Bigsten/Holmlund som främst kommer med invändningar. Att peka ut någon vinnare låter sig inte göras, eftersom det dröjer tio eller tjugo år tills verkligheten har visat vem som får mest rätt.

Klart är att Persson/Radetzki gör viktiga iakttagelser, samtidigt som de troligen driver sin tes alltför ensidigt. Åtskilligt annat, som får större konsekvenser för Sverige, kan inträffa samtidigt som utbudschocken av arbetskraft kommer i Kina och Indien.

Främst handlar det om strukturomvandlingen i näringslivet, som drivs på av teknisk utveckling och skärpt internationell konkurrens. Den processen har pågått länge och fortsätter sannolikt med stor kraft. Följden blir att många jobb slås ut, men att andra som regel kommer i deras ställe.

Detta är vad som behövs för att vi i Sverige ska kunna upprätthålla våra reallöner. Men Persson/Radetzki har en väsentlig poäng, när de påpekar att konkurrensen nu sker på alla plan och det knappt längre finns skyddade marknader. Kina och Indien erbjuder inte enbart mängder med billig arbetskraft, utan även allt fler högkvalificerade forskare och tekniker.

På motsatt håll kan kritiken från Bigsten/Holmlund vara riktig i sak, men ändå kännas begränsad. Med rätta påpekar de att svenska reallöner hittills inte pressats nedåt, tvärtom har de stigit under senaste decenniet. Utflyttningen av jobb tycks inte ha varit särskilt omfattande, åtminstone enligt statistiken.

Frågan är dock om detta mönster håller även framöver. Tyskland kan tas som exempel på hur reallönerna numera allt oftare sänks, främst genom förlängda arbetstider utan ytterligare betalning. Liknande krav blir svåra att stå emot även här, om jobben är direkt hotade.

I Sverige drar många av storföretagen visserligen ner antalet anställda, fastän utan större åthävor. Det handlar inte så mycket om att jobb flyttas, men däremot att expansionen hamnar på andra håll - exempelvis i Kina.

Förändringen går i många små steg, snarare än i ett fåtal stora språng.

Därför är det enkelt att tona ner globaliseringens inverkan, i stället för att diskutera vad vi i Sverige behöver göra för att upprätthålla standarden. Bigsten/Holmlund är överens med Persson/Radetzki om att konkurrenstrycket utifrån kommer att öka, men insikten verkar inte vara lika spridd hos alla.

Om ekonomer ogärna ger sig in i dessa frågor, så gäller detta i minst lika hög grad våra politiker - med undantag för folkpartiledaren Lars Leijonborg som nyligen publicerade en bok om globaliseringen. Men i valdebatten är det tyst, utom när globaliseringen ibland tas som argument att behålla trygghetssystemen i oförändrat skick.

Ändå behöver man inte gå längre än över Öresund för att möta en annan inställning. Danske statsministern Anders Fogh Rasmussen har inrättat ett globaliseringsråd, som under hans ledning ska möta utmaningarna. Det stämmer inte riktigt med den svenska bilden av Danmark som enbart inskränkt och isolationistiskt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.