Rotavdraget är en succé – mycket pekar på att svarta jobb verkligen blivit vita. Men frågan är om skatterabatten också var tänkt att ge företagen högre marginaler på kundernas bekostnad?
Svenskarna har tagit husavdraget, där skatterabatt för både rot- och rutarbeten ingår, till sina hjärtan. Det är lätt att förstå - en skatterabatt om 50.000 kronor per person och år är stor!
Avdraget kom till för att göra svarta jobb vita, och det har kommit utredningar som tyder på att ambitionen lyckats. Som bonus har två tjänstenäringar – bygg och hemservice – fått en skjuts som hjälpt hjulen att snurra, även när det kärvat för andra branscher.
Från början var reglerna och administrationen för att få avdraget krångligt. Du och jag som köpare var tvungen att fixa rabatten i efterhand hos Skatteverket. Men när den så kallade fakturamodellen infördes, att privatkunder fick rabatten direkt på fakturan, blev det enkelt för köparna.
I samma veva kunde DN rapportera att priserna höjts eftersom företagen lade på en administrativ avgift på fakturan. Det må vara hänt, även om vissa avgifter kändes väl höga.
Nu visar det sig att även timpriserna höjts, och det rejält på sina håll. Inte så konstigt kan tyckas - i en marknadsekonomi är det en naturlig följd av utbud och efterfrågan. Men skatterabatten var tänkt att få igång marknaden schysst, inte att kunderna skulle börja betala mycket mer för samma tjänst.
Det bästa du som privatkund kan göra när du köper tjänster är att jämföra priser med hjälp av flera offerter och förhandla dig fram till ett pris du tycker är rimligt. Det går att ifrågasätta såväl avgifter som vissa prisupplägg.
Det verkar dessutom som att rot visserligen tagit kål på ett problem, men i stället skapat ett nytt. Tidigare vittnade många om hur svårt det kunde vara att få jobb gjorda med kvitto. Nu verkar det i stället vara svårt att få vissa jobb gjorda alls, med motiveringen ”för litet, inte värt besväret.”
Som kund är det lätt att tycka att en sådan attityd borde straffa ut företaget från rabattsystemet.