De rörliga bolåneräntorna blir stabila och en väntad uppgång i de längre räntorna kan hållas tillbaka. Så ser utsikterna ut inför Riksbankens nästa räntebesked i början av juli.
Sveriges ekonomi är i en djup svacka, men inte längre i fritt fall. Jämfört med tidigare i år ser det inte lika hopplöst ut. Nu finns det tecken på ljusning, däribland att förväntningarna hos företag och hushåll är betydligt mer positiva.
För Riksbanken finns nu inte lika starka skäl till räntesänkningar, särskilt som reporäntan är nere på 0,5 procent och inte kan komma mycket lägre. En sista nedjustering till 0,25 procent ser inte längre ut att behövas.
Avgörande blir då i stället att Riksbanken står fast vid sin utfästelse från räntebeskedet i april: att reporäntan inte höjs förrän i början av 2011. Det är visserligen inget bindande löfte, men ändå något som många litar på. Ett skäl är att inflationen ligger nära målet på 2 procent.
För alla som har lån med rörlig ränta erbjuds ingen större dramatik, när Riksbanken ser till att korträntorna ligger stabila. Mer spännande blir räntebeskedet den 2 juli när det gäller långa marknadsräntor, som bland annat ligger till grund för de bundna bostadsräntorna.
Andra centralbanker, som amerikanska Federal Reserve och brittiska Bank of England, liksom Europeiska centralbanken (ECB), försöker sig nu på okonventionella grepp för att hålla ner de långa marknadsräntorna. Metoden är att köpa obligationer, utgivna av staten, företag eller bolåneinstitut.
Riksbanken har ännu inte påbörjat något sådant, utan ägnat de senaste månaderna åt analys. Ännu är det oklart hur långt man från svensk sida är beredd att gå. På andra håll har gjorda insatser inte räckt till mer än att dämpa en pågående uppgång i långräntorna.
Men detta är nog så väsentligt när andra medel i den ekonomiska politiken har tömts ut. Centralbankernas styrräntor är nere på bottennivå och regeringarnas utrymme för stimulansåtgärder begränsas av växande budgetunderskott. Då återstår, alltså, långräntorna.