År 2008 var medianåldern för EU-medborgarna 40,4 år. Till 2030 har den ökat med fem år och i var fjärde av Europas 281 regioner kommer medianåldern att ligga över 48 år, enligt statistikbyrån Eurostat.

Yngst kommer befolkningen i storstadsregionerna att vara. Paris, Oslo och Bryssel hör till de områden som kommer att ha lägst medianålder.

I dag går det drygt 25 pensionärer på 100 EU-medborgare mellan 16 och 64 år. År 2030 är det 38. Sverige ligger strax över det genomsnittet i dag och enligt framräkningarna strax under år 2030.

Räknar man, som svenska Arbetsförmedlingen gör, det som kallas försörjningsbördan, ska varje svensk som är på arbetet 2030 försörja närmare två personer förutom sig själv. Men då räknar man in barn, skolungdomar, pensionärer och sjukskrivna – ett genomsnitt av alla som inte arbetar en vanlig dag.

– Sverige klarar ändå åldersavgångarna bättre än de flesta länder eftersom vi hanterat pensionerna förnuftigt och för att de flesta andra länder har lägre födelsetal, säger Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg, som i många år engagerat sig i frågor om befolkningsutvecklingen.

Även i Sverige är det storstäderna som drabbas minst av pensionsavgångarna, medan glesbygden får problem.

– Det är en tydlig skillnad på stad och land, säger Clas Olsson, prognoschef på Arbetsförmedlingen.

Om till exempel alla unga som kommer ut på arbetsmarknaden i Övertorneå fram till 2025 skulle börja arbeta i den offentliga sektorn skulle det inte ens fylla hälften av de jobb pensionärerna där lämnar efter sig.

I Frankrike är protesterna stora mot att den lägsta möjliga åldern för deltidspension ska höjas från 60 till 62 år. Samtidigt har landet de längsta pensionstiderna, alltså livslängd efter pension, inom OECD. Franska kvinnor lever i snitt 27,5 år som pensionärer och franska män 24 år.

Genomsnittet inom OECD är 22,5 år för kvinnor och 17,5 för män.

I en så kallad grönbok om pensionssystemen i Europa från i somras skriver EU-kommissionen att ”om människor när de lever längre inte också stannar kvar i arbetslivet under längre tid kan detta antingen leda till otillräckliga pensioner eller till en ohållbar ökning av pensionsutgifterna”.

– För de flesta europeiska länder är det minst lika viktigt att öka kvinnornas arbetskraftsdeltagande för att stärka statens finanser. Man talar mycket om högre pensionsålder, men kvinnorna hör man inget om. Kanske är det en ännu känsligare fråga, säger Gunnar Wetterberg.

För att försörjningsbördan i Sverige inte ska öka behövs 300 000 fler som jobbar fram till år 2025. Arbetsförmedlingens beräkning pekar på att det bara blir 40 000 fler.

– Men arbetskraftsbrist blir det inte eftersom Riksbanken stramar åt om behoven av arbetskraft ökar och lönerna därmed stiger, säger Clas Olsson.

Resultatet blir i stället att vi får betala med högre räntor och långsammare tillväxt.