Ekonomi

Så skyddar du dig med samboavtal

Grafik: Jonas Backlund

Sambor bor farligt – i alla fall om förhållandet spricker. Men ett samboavtal kan förhindra trista tvister när boet ska delas. Och tänk på att en sambo inte ärver om partnern går bort.

– Inte ens om man varit sambo i 20 år och har gemensamma barn, säger juristen Emma Wasberg på byrån Avtal24.

Det är juridisk skillnad på att vara gift och att vara sambor. Huvud­regeln vid en skilsmässa mellan ett gift par är att makarna har rätt till halva boet var, så länge det inte finns äktenskapsförord. Det gäller alldeles oavsett om tillgångar i boet har införskaffats före eller efter giftermålet.

För sambor gäller enbart att de ska dela på den gemensamma bostaden samt bohag och husgeråd, inköpt för gemensamt bruk. Om paret går skilda vägar kan det leda till tvister, i synnerhet om parterna tagit olika ekonomiskt ansvar för bostaden.

Ett samboavtal kan däremot i förväg undanröja framtida tvister genom att det gör klart vad som inte ska ingå i det gemensamma boet.

– Ett sådant avtal är särskilt lämpligt om det är en person i sambo­paret som köper och finansierar bostaden, säger Emma Wasberg.

Men om båda är skrivna som ägare går det inte att bestämma att hela bostaden ska tillfalla endast en av parterna. Man kan bara undanta egendom som man redan äger innan förhållandet ingås från en framtida bodelning.

Det vanligaste skälet till att ett par skriver ett samboavtal brukar ­ i stället vara att paret ska köpa en gemensam bostad, tar ett gemensamt lån, men stoppar in olika summor som insats.

Anta att endast en person i ett blivande samboförhållande äger en bostad. Paret bestämmer sig för att flytta ihop i en större bostad, som de ska äga gemensamt, och den befintliga bostaden säljs (se grafik).

Den ena partnern kan med vinsten stoppa in 500 000 kronor i den nya bostaden, den andra 250 000. Om paret går skilda vägar och säljer bostaden får den som stoppat in minst ändå lika stor del av bostadens värde som den andra.

Det här går att lösa genom dels ett skuldebrev, dels ett samboavtal. Skuldebrevet slår fast ”skulden” mellan de båda, en skuld som normalt betalas först om de flyttar isär och säljer sin bostad.

Men ett skuldebrev räcker inte. Det måste också till ett samboavtal, eftersom skulder som är kopplade till samboegendom annars är avdragsgilla vid bodelningen. Det betyder att den som betalat den lägre insatsen kan dra av sin skuld i skulde­brevet, innan fördelningen sker.

Samboavtalet innebär i det här fallet att paret avtalar bort lagens bestämmelser om bostaden. Var och en får behålla sin andel av både bostadens värde och sina egna skulder.

Emma Wasberg påpekar dock att det finns en risk med upplägget.

– Det är om egendomen faller i värde. Paret får ut mindre än vad de gett för bostaden, men skulden, enligt skuldebrevet, kommer att ligga kvar på oförändrad nivå.

Parterna kan också stå som ägare till olika stora delar av bostaden, där olikheterna i insats avgör hur stor andel var och en får. Då räcker det med att parterna tecknar ett samboavtal där deras ägarandelar inte ska ingå i en bodelning.

En annan sak som kan ställa till det är om det finns ett fritidshus. Det räknas inte som gemensam bostad. Är det bara en part i ett samboförhållande som står på lagfarten, så är det den personen som ensam äger huset, även efter att förhållandet upphört. Om då paret har ägt en gemensam bostad och tagit ett gemensamt lån på den för att rusta fritidshuset, så tillfaller hela värdeökningen av rustningen den som står som ägare. Men den andre partnern är solidariskt ansvarig för lånet.

Svaret är ett så kallat regress­avtal. Om banken kommer och kräver parterna på lånet, kan den som inte äger en andel av fritidshuset ­genom regressavtalet kräva den and­ra parten på kostnaden för lånet i efterhand.

– Men man måste också komplettera med ett samboavtal för att regressavtalet ska få den verkan man vill uppnå, säger Emma Wasberg.