Förvaltare, förmedlare och rådgivare lever inte av luft. De har betalt och i många fall riktigt bra betalt. Direkt eller indirekt kommer deras ersättning från spararna, även om den är dold för dem.

Har man det klart för sig kan man vara skeptisk till locktonerna. Det är viktigt att ta reda på vad kostnaden är för dig. Om en rådgivare säger att tjänsten är gratis, fråga hur han eller hon får betalt.

Den som blir uppringd av en telefonförsäljare som vill sälja rådgivning, ska bara säga nej och lägga på luren. Det finns inget som visar att den här typen av rådgivning ger något mervärde alls.

Anta till exempel att en PPM-rådgivare föreslår ett avtal där du får betala 500 kronor per år för att få tips om ett antal fonder att spara i. Ett genomsnittligt PPM-sparande ligger runt 50.000 kronor. Avgiften är med andra ord en procent av sparkapitalet. För att rådet ska vara lönsamt måste det ge dig en extra avkastning på en procent per år, år efter år – jämfört med att inte ha fått rådet. Det kan ingen garantera.

Nästa steg är att bestämma hur du vill spara till din pension. De flesta yngre löntagare får sin tjänstepension via en premie som arbetsgivaren betalar. Den premien ska den anställde själv placera, precis som PPM-delen av den allmänna, statliga pensionen.

Om du inte är särskilt intresserad och kunnig ska du inte försöka jaga så hög avkastning som möjligt. Sök i stället efter låga avgifter. För den som inte väljer förvaltare finns lågkostnadsalternativ. I PPM-delen är det Såfa-fonden i Sjunde AP-fonden. För tjänstepensionen finns motsvarande alternativ på alla stora kollektivavtalsområden.

Du som aktivt vill välja fonder bör i första hand söka efter breda fonder och inte lägga alla ägg i en korg. Ett blandat sparande är över huvud taget att rekommendera. Något sparar man till sin pension, något för oförutsedda utgifter och semesterresor och något i sitt boende.

Du som också vill ha en privat pensionsförsäkring bör först fundera på din ålder och din lön. I början av arbetslivet har de flesta en relativt låg lön. Dessutom tillkommer stora utgifter för att sätta bo och bilda familj.

I början av yrkeslivet kan det vara vettigare att amortera på bostadslånen än att spara privat till pensionen.

För dig som tjänar under gränsen för att betala statlig inkomstskatt (drygt 33.000 kronor i månaden) är inte heller ett privat pensionssparande lönsamt ur skattesynpunkt. Poängen med att få dra av för pensionssparande är att man minskar sin skatt i dag när inkomsten är hög, medan man när man går i pension och får lägre inkomst betalar lägre skatt.

Men den som tjänar under brytpunkten nu och pensionssparar privat riskerar i stället att få högre skatt och mindre bidrag, i form av bostadstillägg, vid pensioneringen.