Det var inte oförmågan att ta fram konkurrenskraftiga bilar som sänkte Saab, utan GM:s ovilja att låta Saab göra det. GM lät inte Saab göra rätt bilar. Tjugo år av alltför passivt ägande slutar med att företaget läggs ned.
General Motors köpte halva Saab 1990. Då tillverkade man 93 000 bilar och erbjöd två modellserier. Tio år senare tog GM full kontroll över Saab och lovade en kraftfull satsning. Säljkanalerna skulle stärkas, marknadsföringen intensifieras, varumärket flyttas uppåt och nya produkter tas fram.
I fjol, efter nitton år, sålde Saab lika många bilar som första året med GM. Modellprogrammet består fortfarande av två serier, varav en är tolv år gammal. I år kommer Saab upp i kanske 30 000 bilar. Under samma tid har tyska konkurrenterna Audi och BMW mer än fördubblat sina volymer till över en miljon bilar per år. De har också mer än fördubblat antalet modeller.
Någon som är förvånad över att ingen seriös köpare anmält sig? Den bistra sanningen är att Saab varit förlorare länge. Därför fanns ingen stor tillverkare som visade intresse av att köpa Saab i vintras, när GM meddelade sin nya strategi. Inte ens kineserna, som desperat vill åt västerländsk bilteknologi för att slippa gå så lång väg som japanerna och sydkoreanerna gjort, vill ha Saab. Baic nöjde sig med verktygen för gamla 9-5 och en del tekniska lösningar i 9-3, men driva fabriken i Trollhättan – nej tack.
Koenigsegg Groups försök var dömt att misslyckas, ett skott i mörkret som väckte falska förhoppningar. Spyker likaså.
Den Handelsstudent som förhoppningsvis avhandlar GM och Saab bör uppehålla sig vid produktutvecklingen och varumärkeshanteringen. Försöka att förstå hur GM trodde att satsningen på exempelvis 9-2x skulle lyckas.
Bakgrunden till den var att GM-ledningen insåg att Saabhandlarna behövde en liten bil som komplement i USA. Eftersom det inte fanns någon sådan tog GM en från intressebolaget Subaru, deras lilla fyrhjulsdrivna Impreza. GM sade åt Saabs skickliga, men understimulerade tekniker att klistra fast Saabs logga på bakluckan och på ratten. Vips hade Saab en tredje modell.
Satsningen blev naturligtvis ett praktfiasko och bilarna fick reas ut. Nästa steg blev motsvarande klipp och klistra på en stor, tung och omodernt byggd stadsjeep från GM, mest känd i Chevroletutförande under namnet Trailblazer. Den kallades 9-7x.
Saab hade en färdig studie av en fyrhjulsdriven 9-3 klar redan 2004, men GM sade nej. Nya 9-5, ytterst kritisk för Saabs fortlevnad, försenades år efter år. När den äntligen stod klar lät GM systerbilen Opel Insignia (de delar teknik) komma före. Ännu ett huvudlöst produktbeslut.
Självklart skulle Saab ha varit först med den helt nya bilen och därmed kunnat håva in allt beröm den fick vid lanseringen. Då hade Opels varumärke stärkts av att deras version hade Saabgener, nu blev det tvärtom – att nya 9-5 egentligen är en Opel. Så förstör man definitivt möjligheterna att göra Saab till ett premiummärke.
Nu ska GM avveckla Saab under ordnade former. Vackert så. Värre hade varit om Spyker eller Koenigsegg försökt, misslyckats och stuckit med de statliga miljarderna och lämnat fabriken i knäet på staten. 62 års framhjulsdriven bilhistoria i Trollhättan rullar mot sitt slut. Tankarna går helt och hållet till de anställda som visat bländande kämparglöd in i det sista.