Svenska företag och idéer försvinner utomlands för att det inte finns svenska investerare, det säger Lars Öjefors, vd för Industrifonden.
- I samtliga bolag där vi diskuterar en försäljning av våra aktier så finns det bara utländska spekulanter just nu. Det är jobbigt att se att resultatet av svensk forskning och svensk kreativitet så ofta går utomlands. Jag tror inte att vi har råd med det, säger Lars Öjefors, vd för statliga Industrifonden som ska stötta nya företag finansiellt.

Han ger exempel där verksamheten så fort affären är klar lämnar Sverige, så att "inte en molekyl" finns kvar och ser flera skäl till att det blivit så här. Det mest aktuella är att de senaste tre årens kursfall dels kostat den tidigare så snabbväxande och stolta svenska riskkapitalmarknaden stora värden, dels har de riskkapitalister som finns kvar blivit mycket försiktigare.

Industrifonden är, på olika sätt, delägare i cirka 300 bolag i olika branscher. Inom fondens olika verksamheter märker man tydligt hur den svenska riskkapitalmarknaden torkat ut, framför allt när det gäller nystartade bolag.
- Det har blivit ett glapp för så kallad såddfinansiering, alltså till helt nya bolag, säger Lars Öjefors och trycker på att Industrifonden under det senaste året startat tre nya företag som arbetar just med sådan finansiering.

Riskkapitalbranschens problem späs på av att investmentbolaget Bures ekonomiska bekymmer sprider sig som ringar på vattnet. Dels genom att Bure som var en stor aktör fallit ifrån, dels genom att Bure nu försöker avyttra de engagemang man har. Och det på en redan svag marknad, där rädslan för att förlora pengar ökat.
- Vi ska gå på smällar, alla företag lyckas inte. Det är också så att smällarna kommer före framgångarna, som tar längre tid. För att kunna få avkastning på vad vi satsat och täcka förluster på bolag som inte lyckas går vi i ökad utsträckning in som delägare.

Industrifonden går antingen in med lån eller genom att köpa in sig. När det gäller lån är det ett krav att det finns medfinansiärer, när det gäller delägarskap är det önskvärt att även andra går in som ägare.
- Men vi vill inte gärna bli majoritetsägare. Och i dag är det ett jätteproblem att få in medfinansiärer. Bara under förra året fick vi tacka nej till runt 25 bolag för att det inte fanns fler som ville eller vågade gå in, säger Lars Öjefors.

När kan det då bli bättre?
- Börsen måste upp ordentligt först. Det finns stora investeringsbehov och många som vill sälja bolag. Men för att det ska ta fart måste värderingarna upp med mer än 20 procent.

Industrifonden gick förra räkenskapsåret med en förlust på drygt 300 miljoner kronor, efter nedskrivningar av värden på en rad innehav.

- Skilj på lönsamhet och likviditet. Vi har närmare två miljarder kronor i kassan, alltså oinvesterat. Att ha god likviditet är viktigt i den här branschen. Det är brist på pengar, likviditet, som tvingar fram utförsäljningar. En god likviditet betyder också att man kan ta ansvar för det man har och alltså fortsätta att stötta bra företag som behöver mer pengar. Att utvecklingen av ett bolag kräver mer pengar än man trott är ett vanligt skäl till att företag misslyckas. Ett annat är att det behövs annan kompetens än den som grundarna har, till exempel att lyckas sälja de produkter man utvecklat.
- Sverige lider av brist på affärsänglar, alltså personer som har drivit upp verksamheter framgångsrikt och är villiga att satsa pengar man tjänat i nya entreprenörer och dessutom ställa sin kompetens till förfogande, säger Lars Öjefors, som pekar på att utvecklingen där gått åt fel håll under de senaste åren.

Men det finns också administrativa och legala bekymmer, menar Industrifondschefen.
- Regelverket i Sverige är anpassat för storföretagen. Och de försök till förenklingar som gjorts, som arbetet i den så kallade Simplexgruppen, har inte lett till mycket. I stora företag kan lönsamma projekt finansiera olönsamma. Det borde vara möjligt att skjuta upp beskattningen av en vinst om den investeras i nya verksamheter, precis som det är möjligt för den som säljer en bostad och köper en ny.

Industrifonden var största ägare, utanför grundarkretsen, i det Göteborgsbaserade IT-bolaget Prosolvia som gjorde en spektakulär krasch redan ett par år innan IT-haussen stod som högst. Nu anklagas bland andra de två grundarna, Morgan Herou och Dan Lejerskär, för brott i redovisningen, men de har försvarat sig med att Prosolvias fall orsakades av att Industrifonden inte ställde upp med mer pengar.

Var det Industrifondens fel att Prosolvia föll?
- Nej, vi blev lurade. Varken konkursförvaltarens utredning eller polisens har haft några anmärkningar mot hur vi agerat. Engagemanget i Prosolvia för Industrifonden började redan 1995 eftersom man tyckte att bolaget var teknologiskt intressant. När Dagens Industri skrev om Prosolvias redovisning blev det tvärstopp i försäljningen. Industrifonden hade lån utan säkerhet, villkorslån, och vi gick med på att göra om lånen till eget kapital för att stärka bolaget. Men när Prosolvia bytte vd och en genomgång av bolaget gjordes insåg vi att vi var lurade av den tidigare ledningen. Vår slutsats var att vi helt enkelt inte kunde att skjuta till mer pengar.

Men den förra Prosolvialedningen hävdar att ni sa nej till ett bud på bolaget?
- Det är helt fel. Det sades att det fanns intressenter, framför allt en i Sydafrika, men det kom aldrig något konkret bud.
- En erfarenhet av Prosolvia är att vi mer noggrant försöker få en bild av hur entreprenörerna är som personer. Till exempel skulle man kunna använda sig av en psykolog.