Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ekonomi

Sex av tio redo sänka lönen för att rädda jobbet

Hellre lönesänkning än inget jobb alls. Sex av tio kan tillfälligt acceptera en lägre lön i utbyte mot att arbetsgivaren inte säger upp personal, visar DN/Ipsos. Men facket är splittrat. ”Krisavtal innebär en utpressningssituation”, säger Jan-Henrik Sandberg, ordförande i Pappers.

När världsekonomin tvärstannade hösten 2008 drabbades den svenska industrin mycket hårt. Som en nödlösning gjorde IF Metall i mars 2009, under nuvarande S-ledaren Stefan Löfvens ledning, upp med arbetsgivarna om så ­kallade krisavtal.

Lönerna sänktes och arbetstiden kortades tillfälligt samtidigt som inga anställda blev uppsagda. Metalls krisavtal var mycket kontroversiellt och fick hård kritik av flera andra LO-förbund.

Fyra år senare är acceptansen för avtalen stor bland befolkningen.

En opinionsmätning som Ipsos genomfört på Dagens Nyheters uppdrag visar att 61 procent av de tillfrågade tycker att krisavtal är en mycket eller ganska bra lösning.

Resultatet välkomnas av Åke Svensson, vd för industrins bransch­organisation Teknikföretagen.

– Det är väldigt bra om förståelsen för att vi måste konkurrera på världsmarknaden sprider sig, att man begriper att det är där grunden för Sveriges välfärd läggs, säger han.

Anders Ferbe, ordförande i IF Metall, är inte förvånad över resultatet.

– Med hög arbetslöshet och svårt att få nya jobb tror jag att det blir en spontan ståndpunkt som väldigt många människor intar. Jobbet upplevs som så viktigt, säger han.

Enligt IF Metalls beräkningar räddade krisavtalen jobben för 12.000–15.000 arbetare.

– För de människorna har det haft en enorm betydelse, säger Anders Ferbe.

Mest positiva till att sänka lönen mot att få behålla jobbet är två grupper som är svaga på arbetsmarknaden: de unga och de som inte förvärvsarbetar, en grupp där arbetslösa, sjukskrivna och studenter ingår.

– Förmodligen ser de i krisavtalen en möjlighet att stärka sin position på arbetsmarknaden, säger Johanna Laurin Gulled, opinionsanalytiker på Ipsos.

Hittills har krisavtalen främst omfattat arbetare i LO-yrken. Men mätningen visar att medlemmar i tjänstemannafacken TCO och Saco är mer positiva till krisavtal än LO-medlemmarna.

– Går du ned i lön från en redan låg lön innebär det en betydligt större ansträngning än om du är högre tjänsteman och är relativt välbetald, säger Anders Ferbe.

Sedan varselvågen inleddes i Sverige förra året har ett fåtal nya krisavtal slutits. Mest uppmärksamhet har avtalen hos ståljätten SSAB och logistikföretaget Green Cargo fått. Trots Metalls positiva erfarenheter från krisen för fyra år sedan är Anders Ferbe nöjd med att det inte blivit fler krisavtal under vintern.

– Situationen 2008–2009 var helt unik, det var botten ur. Man såg bara ett stort jäkla stup. Nu har vi en mer klassisk lågkonjunktur med minskad efterfrågan. Tillfälliga krisavtal löser inte per automatik efterfrågansproblematiken, säger han.

Teknikföretagarnas vd Åke Svensson håller med om att situationen inte är lika akut som under den förra lågkonjunkturen.

– Den här gången handlar det om ett långsammare skeende. Om det behövs ett krisavtal måste avgöras från fall till fall. Alla företag gör inte exakt likadant. De här lösningarna måste göras lokalt, det är bara där man kan veta om situationen kräver den här typen av avtal, säger han.

Inom LO finns fortfarande en djup konflikt om det är rätt att under en period sänka lönen för att få behålla jobbet. Pappers är ett av de förbund som tagit beslut om att inte sluta några krisavtal med arbetsgivarna.

– Går en industri dåligt ska inte de anställda bära risken. Det naturliga är att ägarna ska bära risken när det gäller varierande lönsamhet i företaget, säger Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.

Argumentet att krisavtal kan rädda jobb köper inte Pappers som hoppas att avtalen försvinner.

– Krisavtalen innebär en utpressningssituation i ett läge då a-kassan är urholkad och arbetslösheten hög. Risken är att den fackliga solidariteten inte håller ihop, att man ger efter för utpressningen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.