Det är, förenklat, mellan dessa två som valet står för Skandias aktieägare. Ska man säga ja till det sydafrikansk-brittiska bolaget Old Mutual där Jim Sutcliffe är chef, eller behålla sina aktier i Skandia, som leds av Hans-Erik Andersson? Jag tycker att man ska satsa på ett fristående Skandia.
Det finns goda argument både för och emot en affär. Och som temat var på en söndagskrönika för några veckor sedan finns det också många som gör vad de kan för att argumentera för ena eller andra uppfattningen. En hel del av dessa gör det också av ekonomiska skäl, så det är inte lätt att veta vilka experter man ska lita på.
Den bästa beskrivningen av olika argument för och emot finns i det uttalande som Skandiastyrelsen släppte för drygt en vecka sedan. Läs det, och bedöm sedan vad du tror mest på. Fast eftersom mycket kompetenta och erfarna styrelseledamöter kommer till helt olika slutsatser från samma fakta så kanske inte guidningen blir så stor.
Efter att ha lagt alldeles för mycket tid och skrivit alldeles för mycket om Skandia under de senaste åren är min tro att det är fel tillfälle att sälja nu. Skandia har gått igenom ett stålbad med flera djupa bassänger. Först en finansiell, när man efter tre års börsras tvingas sälja det amerikanska dotterbolaget. Då har Skandia stora skulder och säljer produkter som inte lockar alls lika mycket som när börskurserna stiger. Dessutom produkter där vinsterna kommer först flera år efter det att kostnaderna tagits.
Den mest kända bassängen handlar om bonusar, utredningar och förtroenden. Den behöver vi inte dyka i den här gången.
Och i den tredje poolen har det handlat om att svara på frågor från intresserade friare, som också ofta är konkurrenter. Samtidigt finns det läckor, både finansiellt och för resurser, kvar från de två första bassängerna.
Huvudargumentet för Old Mutual är vinsterna från framför allt den sydafrikanska verksamheten. Kritikerna, som finns även hos fristående bedömare, hävdar att vinsterna framöver kanske inte är så säkra, även i Sydafrika har livbolagen fått mycket kritik, att det finns en valutareglering som kan begränsa möjligheterna att få ut pengar ur landet och i vilket fall som helst beskattas de först samt att det under i varje fall de närmaste åren kommer att vara konkurrens i Old Mutual-koncernen om de sydafrikanska vinsterna.
Old Mutual och dess anhängare menar förstås att vinsterna räcker, även för Skandias expansion, och att det inte är något problem att föra över utdelningar från Sydafrika till andra länder.
Old Mutual är en koncern med skilda verksamheter. Det kan vara både bra och dåligt. Kanske betyder det att Skandiadelarna skulle få fortsätta att verka självständigt. Eller också betyder det att man inte kan räkna med så mycket hjälp och stöd eftersom det sannolikt ofta är problem någonstans. Så brukar det vara i konglomerat.
Ett argument för en affär är att det skulle kunna leda till en omvärdering av hela Old Mutual. I dag värderas bolaget lägre än många konkurrenter vilket förklaras med beroendet av Sydafrika. Med Skandia, som i dag värderas betydligt högre än Old Mutual, i koncernen skulle mixen bli bättre inte minst genom Skandias stora brittiska verksamhet. Därför skulle aktiemarknaden kunna lyfta värderingen av ett kombinerat Old Mutual och Skandia.
Så skulle det naturligtvis kunna bli. För att övertyga anförs bland annat att det är vad som hänt ett sydafrikanskt bryggeri som vuxit på andra marknader. Men frågan är om inte Old Mutuals aktieägare i så fall skulle tjäna mer på det än vad Skandias skulle göra.
För att det ska bli en omvärdering av Old Mutual krävs att Skandia går bra efter förvärvet. Där kan visserligen vinstpengar från Old Mutual vara till hjälp, men det handlar också om många andra faktorer för att Skandia ska lyckas.
Och om man tror att Skandia kommer att gå bra framöver så är frågan varför man ska dela med sig av detta till Old Mutuals nuvarande aktieägare? Om Skandia skulle gå bra på egen hand framöver borde ju det komma aktieägarna till del direkt. För att en bra tillväxt i Skandia ska få genomslag i Old Mutual krävs också ett nästa steg, det vill säga att omvärlden ändrar sin syn på hur Old Mutual ska värderas.
Men, invänder budförespråkarna, om det inte blir någon affär så kommer Skandiaaktien att falla. Så är det nog, men fallhöjden ser begränsad ut. Investmentbanken Morgan Stanley har gjort värderingar för Skandiastyrelsens räkning. I den version som banken anser vara mest sannolik skulle ett fristående Skandia vara värt 34-38 kronor per aktie, alltså som mest 8 kronor, eller runt 20 procent, under budet som är värt 42 kronor per Skandiaaktie.
Men Morgan Stanley har, som DN tidigare skrivit om, också kommit fram till högre värden. Om allt går som ledningen i Skandia räknar med, exklusive de ytterligare effektiviseringar som kallas turboplanen, ansåg Morgan Stanley att Skandia skulle vara värt 44-48 kronor per aktie. Och efter vad DN förstår har värderingarna inte ändrats.
Den som är så optimistisk om Skandias framtid att man tror att turboplanen kan ge ytterligare effekter skulle till och med kunna komma ännu högre i sin värdering.
Noteras kan ju också att Old Mutual i våras antydde att man var beredd att betala mer, i varje fall över 45 kronor per aktie, än vad man sedan bjöd.
Däremot ska man inte tro att det lurar några andra budgivare i vassen, som är beredda att bjuda över Old Mutual i dag. Old Mutual har under rätt lång tid arbetat efter att man varit ensam budgivare, vilket säkert inte gjort dem benägna att lägga på några extra kronor.
Old Mutuals stora intresse för Skandia är också en kudde för hur stort kursfallet kan bli. Mycket talar för att sydafrikanerna kommer att få över 50 procents stöd från aktieägarna, men inte de 90 procent som krävs för tvångsinlösen.
Många räknar med att Old Mutual då väljer att köpa de aktier man kan få, man har redan i dag flera verksamheter som inte är helägda, kallar till ny bolagsstämma och tillsätter en ny styrelse. Ja, Old Mutual behöver inte ens äga aktierna för att få en mer vänligt sinnad styrelse än den vars majoritet sa nej i förra veckan.
De största ägarna i Skandia, såvitt känt Fidelity, Burduras och Cevian, vill se en affär och det är representanter för dessa som ska ingå i valberedningen som ska föreslå styrelseledamöter. Fidelity skulle visserligen bryta mot sina egna principer om man gick in i valberedningen, men principer står sig kanske slätt mot pengar.
Den enskilda aktieägaren i Skandia kan dock kalkylera med att det kommer att finnas ett stort Old Mutual-intresse för aktierna även framöver, ett intresse som finns oavsett om Skandia går bra eller dåligt.
Även om Old Mutual får så liten anslutning för sitt bud att hela affären faller borde inte ett kursfall bli så stort. Rätt snart, kanske vid 35 kronor, kommer säkert nya spekulationer om bud på Skandia.
Det här var ekonomiska argument som talar mot en affär. Undantaget är den som tror på en riktigt dyster framtid för Skandia. Då ska man ta Old Mutuals bud och dessutom försöka få enbart kontanter.
Så finns det känslomässiga och nationella argument. De talar också för att behålla Skandiaaktierna. Bolaget har inte haft någon riktig chans att visa vad det kan på flera år. Trots det går utvecklingen åt rätt håll. Temat för en krönika tidigare i år var att Skandia kunde blivit ett riktigt världsföretag, ett finansiellt Ikea, H&M eller Tele2. Det är ingen given utveckling, men varför inte ge bolaget chansen. Visst kan Skandia behöva pengar för att kunna växa snabbare, men med en utveckling som fortsätter åt rätt håll kan man göra nyemission.
Ska man då vara nationalistisk? Ja, alla länder värnar sina bolag. Ett återkommande argument från förespråkarna för en affär när ett svenskt bolag säljs är att det visserligen är viktigt att vi behåller så många företag och huvudkontor som möjligt, men att just det här bolaget inte är så centralt.
Det argumentet hörs även nu. Men det är tunt. Att Sverige står för en liten del av verksamheten är inget skäl, tvärtom har Skandia en betydligt högre svenskdel än de stora industriföretagen.
Dessutom känns det betydligt bättre att ha Skandia Liv, med 1,2 miljoner kunder och hundratals miljarder i förvaltning, styrt från Sverige. Nej, Old Mutual skulle inte riskera spararnas pengar, men det är bättre att ha kontroll än att inte ha det.
Så den som säger nej till Old Mutuals bud kan kanske både göra en bättre affär på lite sikt och dessutom om några år kunna säga att man var med och höll kvar Skandia i Sverige.
Det här var den sista av drygt 350 söndagskrönikor som jag skrivit för Dagens Nyheter sedan 1996. Tack för att du läste ända hit.