Neddragningar drabbar olika. Det är skillnad på att vara Ericssoningenjör i Kista och fabriksarbetare i en bruksort. Tekniker med spetskompetens har ett betydligt bättre utgångsläge.
Arbetslösheten bland ingenjörer i Stockholms län var 0,7 procent i december och det finns företag som länge sökt ingenjörer. Teknikföretagens senaste barometer visar ett närmast fritt fall i orderingången, men fortfarande säger 17 procent av företagen att det är brist på de yrkeskategorierna.
Det betyder inte att man ska bagatellisera problemen för dem vars jobb nu hotas. Det tar lång tid innan varsel- och uppsägningstid har gått och effekten av höstens våg av varsel får genomslag i arbetslöshetsstatistiken. Inte ens Sveriges Ingenjörers expert på ingenjörernas arbetsmarknad, Olle Dahlberg, vågar säga hur läget ser ut i vår när ett antal varsel ska omsättas i uppsägningar.
I Kista har man jobbat på som vanligt trots det sparpaket som presenterades för ett år sedan. Neddragningar har skett genom frivilliga avgångar och pensioner. Även om företaget har inriktat sig på att spara har de anställda inte haft någon känsla av kris.
Ericssons personalpolitik har ofta fått uppmärksamhet genom åren. I efterdyningarna av IT-bubblan var bolaget ett föredöme när det gällde att ge dem som måste sluta goda förutsättningar att komma vidare. De paket som var banbrytande då har blivit mer eller mindre allmänna nu.
När administrationen skulle krympas år 2006 kompletterades erbjudanden om avgångsvederlag med garantier om jobb på bemanningsföretaget Manpower. Samma år tog 900 ingenjörer över 35 år ett avgångsvederlag och i stället rekryterade Ericsson unga civilingenjörer med färska kunskaper.
Det är de senare som sitter löst om lagen om anställningsskydd ska följas. Samtidigt är det deras kompetens som Ericsson helst vill slå vakt om. På Ericsson vet man allt om hur man kommer runt principen "sist in, först ut". Ska varsel läggas kommer svåra förhandlingar om turordningen som ett brev på posten.