Kravet på svenska staten från de tidigare ägarna till Carnegie är historiskt stort: 8,4 miljarder kronor. Men det är inte säkert att krigskassan räcker för att slutföra rättsprocesserna.
– Jag tror att den räcker till i vart fall en ordentlig tingsrättsförhandling. Möjligen också till en prövning i hovrätten, men kanske inte i Högsta domstolen, säger Rolf Åbjörnsson, styrelseordförande i holdingbolaget D Carnegie & Co som tidigare var moderbolag i Carnegiekoncernen.
Vid det senaste årsskiftet fanns drygt 12 miljoner kronor i kassan. Styrelsens årliga arvoden uppgår till ett par miljoner och advokatnotan för processerna mot statliga Riksgälden ligger, enligt Åbjörnsson, redan nu på 5—10 miljoner kronor. Pensionsbolaget Alecta, en av cirka 11.000 aktieägare i holdingbolaget, har dock stått för en del av dessa.
Aktieägarna i D Carnegie & Co har redan skjutit till pengar för att bekosta hanteringen av tvisterna. Och Åbjörnsson utesluter inte att styrelsen kan tvingas be dem om påfyllning.
– Det är nog inte omöjligt att de skulle kunna ställa upp en gång till. Men jag räknar inte med det, säger han.
Den skrala kassan är inte det enda problemet. Holdingbolaget riskerar också att tvingas upplösa sig genom likvidation, till följd av den allmänt svaga finansiella ställningen. Men en likvidation skulle, enligt Åbjörnsson som själv är advokat och expert på insolvensrätt, inte hota rättsprocesserna.
– Nej, då är det i så fall kassan, säger han.
I en så kallad genstämning vid Stockholms tingsrätt har D Carnegie & Co krävt Riksgälden på hisnande 8,4 miljarder kronor i ersättning för de övertagna dotterbolagen Carnegie Investment Bank och Max Matthiessen. Det kravet lär gå till historien som ett av de största som riktats mot staten.
Men främst sätter Åbjörnsson sitt hopp till den särskilda nämnd som ska pröva Riksgäldens värdering av de båda dotterbolagen. Skulle myndigheten få bakläxa kan den tvingas ersätta motparten, som i sådana fall kan dra tillbaka miljardstämningen.
– Bedömningen är att det absolut sämsta vi skulle kunna hamna i är cirka två miljarder, och det absolut bästa är åtta miljarder. Ett nollresultat är helt uteslutet, säger Åbjörnsson.
Rättsprocesserna riskerar dock att bli mycket utdragna. Riksgälden vill att prövningsnämnden ska vilandeförklara frågan om värderingen tills efter tingsrättens ställningstagande, som inte är att vänta förrän tidigast 2011.
Och enligt prövningsnämndens ordförande Stig von Bahr kommer nämndens avgörande att dröja, även om den skulle säga nej till vilandeförklaringen. En mängd handlingar ska gås igenom och ”i bästa fall” kan beslutet tas före årsskiftet, enligt von Bahr.
– Men det är tveksamt, säger han.