Den långsiktiga tillväxten hotas av de höga skuldnivåer som avancerade ekonomier på senare tid vant sig vid. Två amerikanska ekonomer menar att för stora skulder leder till att den ekonomiska tillväxten äts upp.
Ekonomer som varnar för riskerna med höga skuldnivåer brukar av sina antagonister betecknas lida av ”skuldfobi”.
Men Kenneth S. Rogoff, ekonomiprofessor vid Harvard och tidigare chefsekonom vid IMF, och professor Carmen M Reinhart, vid Institute for International Economics i Washington, känner sig säkra på sin sak. De lutar sig mot sin forskning som de menar visar att tanken är riktig.
”Vår forskning om finansiella kriser och förhållandet mellan tillväxt och offentliga skulder stöder uppfattningen att nuvarande skuldnivåer innebär risker för långsiktig tillväxt och stabilitet” skriver de i en artikel nyligen publicerad av Bloomberg.
Avancerade länders statsskulder rusar nu mot nivåer som kan jämföras med hur situationen såg ut efter andra världskrigets slut. Och många utvecklade ekonomier närmar sig i snabbt takt ett läge där skulden överstiger 90 procent av landets BNP.
”Fastän vi håller med om att regeringar bör gå försiktigt fram för att minska utgifterna, anser vi att det vore ren dårskap att finna sig till ro i dagens låga lånekostnader. Än värre är att tolka det som grönt ljus för en fortsatt lånefest”, varnar Rogoff och Reinhart.
”Räntorna kan skifta likt vädret. Skuldsättning, däremot låter sig inte ändras lika snabbt. Även om politiker gärna hävdar att deras land kommer kunna expandera sig ur sin skuld, visar vår genomgång att enbart tillväxt sällan är tillräckligt för att uppnå detta med de skuldnivåer vi ser idag” skriver forskarna.
Deras slutsats är att länder riskerar få ett jäsande skuldberg som tynger och slutligen kväver den ekonomiska tillväxten.
Så vid vilken punkt blir skuldsättningen ett allvarligt problem?
Efter att ha samlat in och studerat skulddata som täcker in 44 olika länder under ett tidspann på 200 år konstaterar Rogoff och Reinhart att en gyllene gräns tycks gå när skulden landar på runt 90 procent av BNP. Måttet är ungefärligt.
”Vi menar förstås inte att där går en skarp skiljelinje som säger att vid 89 befinner man sig på en säker nivå medan 91 är helt katastrofalt”.