När Borås Wäfveri ansökte om konkurs på onsdagen slogs ännu en spik i den storskaliga svenska tekonäringens kista. Men design och nischad textiltillverkning i mindre skala har framtiden för sig, tror forskare.
Den 140 år gamla textilkoncernen har stretat i motvind under en tid. Priserna på råbomull har stigit kraftigt, försäljningen har dalat och aktien sjönk som en sten på börsen i höstas.
På onsdagsmorgonen stod det klart att orderböckerna framöver inte fylls på i önskad takt hos dotterbolaget Krenholm Valduse, som sköter all tillverkning i Estland. Då var konkursen ett faktum.
– Det var tunga steg när jag gick över torget till Borås tingsrätt och lämnade in konkursansökan. Det är en epok som går i graven, säger Stig-Arne Blom, ordförande i moderbolaget Borås Wäfveri AB.
Tre ansökningar om konkurs lämnades in, för Krenholm, för det börsnoterade moderbolaget Borås Wäfveri AB och för det andra dotterbolaget Borås Wäfveri Holding AB.
Merparten av de 600 anställda arbetar i Krenholms tillverkning i Estland. I Sverige, på huvudkontoret i Göteborg, finns femton anställda.
– De kommer att sägas upp men har inte sagts upp ännu, säger konkursförvaltaren Catharina Wikloff.
På onsdagens besked följde förstämning bland de anställda på Göteborgskontoret:
– Det är ju så nytt än att man inte har funderat så mycket än. De är oroliga för den egna ekonomin, säger Lena Åsegård, ordförande i Unionenklubben vid Borås Wäfveri.
Tills vidare fortgår produktionen i Estland. Styrelsen för koncernen hoppas nu på nya ägare som vill köpa bolaget av konkursförvaltaren.
– Det är en väl uppbyggd organisation, så det borde ju finnas intresse, tror Catharina Wikloff.
Konkursen i Borås Wäfveri bekräftar en utveckling i svensk tekonäring som pågått sedan krisen på 1970-talet.
– Den storskaliga textilindustrin är borta och kommer inte igen inom en överskådlig framtid. Men form, design och materialutveckling i mindre skala finns kvar här, säger Lars G Strömberg, forskare vid Textilhögskolan i Borås.