Än så länge har Danmark högst marginalskatt, med en toppnivå på 62,3 procent. Men vid årsskiftet sänker danskarna taket till 55,4 procent. Sverige, som hittills har funnits på andra plats, hamnar därmed överst i världen.
Detta framgår av en genomgång som revisions- och konsultföretaget KMPG har gjort av skatterna i 88 länder (varav de med högst marginalskatt syns i grafiken).
I Sverige ligger högsta marginalskatten numera på i genomsnitt 56,7 procent, även om kommunalskatterna gör att nivån varierar. Extremerna är att höginkomsttagare i jämtländska Ragunda betalar mer än 59 procent och i skånska Vellinge kommer undan med knappt 54 procent.
Utöver kommunalskatten finns en statlig inkomstskatt på 20 procent som gäller arbetsinkomster ovanför 27 400 kronor per månad. De som har inkomster ovanför 44 900 kronor i månaden betalar ytterligare 5 procent i skatt, den så kallade värnskatten.
Sammantaget är det runt 300 000 personer som därmed får behålla mindre än hälften av en inkomstökning. Detta strider mot avsikten bakom nuvarande skattesystemet, men är inget som vare sig regeringen eller oppositionen omedelbart tänker ändra på.
Alliansregeringen har visserligen ett slopande av värnskatten på programmet, men finansminister Anders Borg visar inget aktivt intresse och skjuter frågan framför sig. För honom och Moderaterna är den inte prioriterad, förrän möjligen under nästa mandatperiod.
Den rödgröna oppositionen vill höja marginalskatten ytterligare för de allra högsta inkomsttagarna.
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin förklarade nyligen på DN Debatt (9/9 09) att det gäller personer med årsinkomster runt en miljon kronor och uppåt. Vad man i övrigt vill göra med inkomstskatten ska inte presenteras förrän i april nästa år.
För statsfinanserna spelar värnskatten ingen avgörande roll. Den inbringar omkring fem miljarder kronor, vilket är mindre än 1 procent av vad svenskarna totalt sett betalar i inkomstskatt.
Samhällsekonomiskt är effekterna omdiskuterade, men inte särskilt synliga. Som Anders Borg brukar påpeka så rör det sig om personer som arbetar mycket och inte är i stort behov av ytterligare jobbstimulans.
Viktigare är vad förre finansministern Kjell-Olof Feldt framhåller i en rapport till regeringens globaliseringsråd:
”Den allvarligaste skada en högsta marginalskatt på cirka 57 procent kan åstadkomma är antagligen den som inte syns utan orsakas av händelser som inte inträffar: jobb som inte söks eller jobb som inte uppstår, studie- och forskningskarriärer som uteblir, nyskapande idéer som inte omsätts i handling. Och skulle dessa händelser inträffa utomlands märker vi det inte heller.”
Problemen med värnskatten är långsiktiga och gäller att högre utbildning, liksom initiativ och företagande, måste löna sig.
Höga inkomster, som kanske gäller under begränsad tid, skulle behöva ställas mot tidigare insatser eller uppoffringar. När man inte tar hänsyn till sådant är förmodligen färre beredda att investera.
Skäl av det slaget ligger bakom att flera EU-länder – och snart även Danmark – på senare år har sänkt den högsta marginalskatten. Vissa går i motsatt riktning, exempelvis Irland. Men oavsett detta kommer Sverige inom kort att stå i internationell särklass med sina 56,7 procent.
Någon snabb reaktion från svensk sida är dock inte att räkna med. Att rakt av slopa värnskatten anses av fördelningspolitiska skäl som svårt eller omöjligt. Enda framkomliga vägen tycks i stället vara en stor skattereform med många olika inslag, vilket också är vad man vid nyåret ska genomföra i Danmark.
Även hos oss skulle det vara möjligt att ta ett samlat grepp om skatterna. Erfarenhet finns: det var genom en sådan brett inriktad reform som vi fick vårt nuvarande skattesystem för snart 20 år sedan, även om detta sedan delvis har förfuskats.
Senast under nästa mandatperiod borde det vara dags igen. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att bli känt som landet med världens högsta marginalskatt.