Johan Martinsson, 29 år, tvekade inte en sekund när Volvo ringde och frågade om han ville komma tillbaka.
– Jag har alltid trivts här i monteringen, säger han.
Första varslet på Volvo Powertrain i Skövde klarade han, och han trodde han skulle klara det andra också, eftersom han var anställd så tidigt som 2000.
Men en dag tog chefen tag i honom före morgonmötet och berättade att han hörde till dem som måste gå.
– Det kändes jättetråkigt. Jag jobbade kvar till sista dagen och hoppades hela tiden att det skulle vända.
Det gjorde det inte, och den 19 oktober gick Johan Martinsson hem.
– Det var Arbetsförmedlingen dagen efter, berättar han.
– Inget jag rekommenderar.
Genom Arbetslivsresurs, som hjälpte de Volvo-anställda som sades upp i andra vågen, fick han träffa en jobbcoach och fila på formuleringarna i sitt cv.
Men det var genom en kompis som han brukar träna ihop med som han fick jobb i januari, på en möbelfabrik i Tibro.
Det var bara en timanställning och han skulle få stanna till i mars.
– Sen ringde Volvo och frågade om jag ville komma tillbaka. Det var inget att tveka om, säger Johan Martinsson.
Nu har han en visstidsanställning till i sommar, och hoppas bli tillsvidareanställd igen.
– Det är ju tryggast, som arbetslös går man på knäna. Vi har talat om att flytta ihop och kan behöva ta lån.