1. Banksparande
Att spara ihop till en buffert är ett bra sätt att gardera sig mot oförutsedda utgifter i livet. DN:s Maria Crofts rekommenderar att du har två månadslöner på banken.
De flesta har redan pengar på olika typer av sparkonton, men många gånger är det rätt låg ränta. Det lönar sig att jämföra och uppstickarbanker kan ge dig bättre ränta än många av storbankerna, som ofta ställer krav för att du ska få högsta räntan. Men det gäller att kolla villkoren: insättningsgarantin är ett bra ord att lära sig. Det innebär att dina pengar inte försvinner om banken går i konkurs. Upp till 500.000 kronor på ett konto ersätts.
2. Tjäna pengar på staten
Det går att tjäna pengar även på staten. En obligation är som ett lån du ger till staten mot en viss ränta. Den mest kända typen av obligation är premieobligationer, som fungerar lite som ett lotteri, där du har chans att vinna pengar vid olika dragningar. Men det finns flera typer av obligationer:
3. Fondsparande
I en fond syr en förvaltare ihop ett paket med värdepapper åt dig och tar betalt för arbetet. Svenskarna är stora fondsparare och på tjugo år har svenskarnas fondförmögenhet ökat med 2.400 procent (siffror för 2008).
Olika fonder riktar in sig på olika marknader och det är klokt att sprida riskerna genom sina fondval. På senare år det blivit populärt att sätta en del av sitt sparande i tillväxtmarknader som till exempel Kina, Ryssland och Indien. Dessa bedöms ha hög risk, men har gett god avkastning de senaste åren.
Generellt är det viktigt att se över hur mycket en fond kostar att ha. Förvaltarna tar ut olika höga avgifter för sina fonder. Det är också bra att se hur olika förvaltare tidigare lyckats med sina fond. Det är främst när börsen går ner som det går att skilja goda förvaltare från dåliga.
Räntefonder är säkrare än aktiefonder. Men samtidigt är avkastningen ofta lägre. Sparande i räntefonder ska man inte ha längre än maximalt ett par år.
Det finns också obligationsfonder, som kan beskrivas som räntesparandets långtradare. De går bäst i nedförsbacke när räntorna faller. För den som vill minska risken i sin portfölj är de ett alternativ.
Hedgefonder brukar beskrivas som en sparform som ger plus oavsett om aktiekurserna går upp eller ned. För att klara kraven på ständig avkastning har hedgefonderna friare regler både i vilka strategier de använder och vad de placerar i. Många hedgefonder kräver mycket höga insättningbelopp. Men på senare tid har det kommit ett antal hedgefonder som vänder sig till vanliga sparare.
4. Aktiesparande
En aktie är en ägarandel i ett bolag. Många av dem köps och säljs på börsen. Aktiesparande passar den som är lite mer engagerad, aktiv och intresserad. Aktier kan ge bra vinst på lång sikt, men det är ett mer riskfyllt sparande.
Svenska aktieägare har i snitt aktier i tre bolag. Det är för lite om man vill sprida riskerna. Ett gott råd är att ha aktier i bolag i åtminstone fem olika branscher. Man kan också sprida risken genom att köpa aktier vid flera tillfällen - inte alla på samma gång.Håll koll på aktierna på DN:s börssajt.
5. Mixade sparformer
Det finns sätt att spara som kan beskrivas som en cocktail av olika sparformer. Indexobligation är ett sådant exempel. Sparformen kan beskrivas som en livboj, eftersom den som sparar både får kapitalet skyddat mot nedgång samtidigt som den får del av en eventuell uppgång på marknaden. För den som tror att börserna kommer att gå upp de närmaste åren är det inte säkert att sparformen är så bra, eftersom man inte får del av hela uppgången.
En indexobligation kan vara kopplad till exempelvis aktier, räntor eller råvaror. Den innehåller också en obligationsdel som ger ränta. En indexobligation har en löptid, ofta på tre till fem år, vilket innebär att när den tiden gått får man tillbaka sitt insatta kapital.
Det är viktigt att den som sparar i en sammansatt produkt verkligen förstår hur den fungerar.
2007 hade svenskarna över 160 miljarder kronor i den här sparformen.
6. Ekonomisk rådgivning
Det finns både rådgivare på bankerna och oberoende rådgivare, till exempel hos nätmäklarna. En rådgivare kan hjälpa dig att placera dina sparpengar och se över din ekonomi. Den som går till en oberoende rådgivare får betala för tjänsten, medan bankerna ger gratis rådgivning till sina kunder. Skillnaden är att bankernas rådgivare samtidigt är försäljare av de egna produkterna och därmed tar betalt på det sättet. Utbudet av sparprodukter är också bredare och mer heltäckande för den som går till en oberoende rådgivare. Inför ett möte med en rådgivare är det viktigt att tänka igenom vilka risker man är beredd att ta och på vilken sikt man tänker sig sitt sparande.
Lagen om finansiell rådgivning skyddar dig när du får råd från banker eller oberoende rådgivare. Som konsument har du rätt att kräva att rådgivaren ska ha certifierad kompetens och erfarenhet och att rådgivningen dokumenteras. Om rådgivaren har varit vårdslös kan den få betala skadestånd. En rådgivare är skyldig att avråda från placeringar som inte är lämpliga för dig. Om du känner dig lurad av en rådgivare kan du vända dig till ARN (Allmänna reklamationsnämnden).