I dag håller statsminister Göran Persson sitt årliga sommartal i sörmländska Björkviks Folkets Park, mellan Katrineholm och Nyköping. Talet utgör Perssons comeback på den politiska scenen efter sin höftledsoperation. Det är elfte året i rad som Persson talar i Björkvik och statsministern brukar uppehålla sig vid något framtidsinriktat ämne.

Vad Persson garanterat inte kommer att prata om är kopplingen mellan dagens spelmonopol och den socialdemokratiska partikassan.

Över huvud taget brukar inte Persson prata om det svenska spelmonopolet. I stället är det finansminister Bosse Ringholm som brukar få försvara det svenska spelmonopolet.

Den socialdemokratiska retoriken för att bara staten, hästsporten och folkrörelserna tillåts på den svenska spel- och lotterimarknaden vilar på två grundvalar:

1. Monopolet finns till för att minska spelmissbruket.

2. Monopolet garanterar att överskottet från lotteier och spel tillfaller allmänna ändamål, som vård, omsorg och skola.

Man kan tycka vad man vill om rimligheten i att uppehålla ett monopol med dessa argument, men båda argumenten är anständiga och skapar en nödvändig legitimitet för monopolet hos breda folklager.

Spelmonopolet bygger på att några utvalda företag och organisationer får bedriva spel och anordna lotterier inom landets gränser. De största företagen är Svenska Spel och ATG. Dessutom har vi Folkspel, som kör Bingolotto samt ett antal folkrörelseanknutna spelbolag, bland annat A-lotterierna och IOGT-NTO.

A-lotterierna kan framstå som en förlegad och oförarglig rest av folkhemmet, men är i själva verket socialdemokraternas egen sedelpress. Vinsten från A-lotterierna går nämligen direkt till moderpartiet SAP och dess ungdomsverksamhet, SSU. Varje år flödar det in närmare 80 miljoner kronor till partikassan, vilket utgör nästan hälften av partiets totala budget.

Så här hänger det ihop:

A-lotteriernas ursprung kan spåras tillbaka till 1947 då det startades inom ramen för det socialdemokratiska ungdomsförbundet. 1956 startades den ekonomiska föreningen Folkrörelsernas Lotteribyrå, som senare bytte namn till A-lotterierna. Ägare till A-lotterierna är Socialdemokratiska Arbetarpartiet, SAP och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU.

Föreningen har 22 personer anställda och huvudkontoret ligger på Luntmakargatan, runt hörnet från Socialdemokraternas partiexpedition.

A-lotterierna omsatte förra året 350 miljoner kronor i Kombilotteriet, med en vinst på 94 miljoner kronor. Högsta spelvinsten hittills är 6,5 miljoner kronor.

Även på nätet har A-lotterierna en nyckelposition i försvaret av spelmonopolet. A-lotteriernas nätbolag heter Spero, och ägs gemensamt med IOGT-NTO och åländska PAF. Spero är, tillsammans med Svenska Spel och ATG, de enda som fått statens tillstånd att bedriva spel på nätet.

Nu över till kopplingen mellan A-lotterierna och det socialdemokratiska partiet.

Riksdagspartier har tre intäktsströmmar för att finansiera sin verksamhet; medlemsavgifter, det statliga partistödet och övriga intäkter.

För socialdemokraterna ser ekonomin ut så här:

Intäkterna uppgick 2002 till totalt 152 miljoner kronor. Största posten kommer från det statliga partistödet, tätt följt av intäkterna från A-lotterierna, vilka utgör 29 procent. Medlemsavgifterna utgör bara en mindre del av partiets ekonomi.

Men spelvinsterna från A-lotterierna är så stora att partiet valt att dela med sig till ungdomarna i SSU. Den radikala ungdomsverksamheten finansieras nästan uteslutande med spelvinster.

Men exakt till hur stor del vill inte SSU berätta. Partikassören Karin Hallengren låter hälsa att "vi inte får prata om det". Det enda SSU vill berätta för DN är att SSU fick 36,5 miljoner kronor från A-lotterierna år 2002.

Men DN har lyckats få tag på SSU:s resultaträkning för år 2002. Där framgår att av SSU:s totala omsättning på 48 miljoner kronor år 2002 kommer 36,5 miljoner, eller 76 procent, från spelvinster.

För att få en rättvisande bild av A-lotteriernas avgörande betydelse för socialdemokraternas ekonomi har vi också slagit ihop siffrorna för SAP och SSU. Då får vi följande resultat; av partiets totala ekonomi på 200 miljoner kronor för år 2002 svarade spelpengarna från A-lotterierna för 80 miljoner kronor eller 40 procent.

Det här är den senast jämförbara statistik över partiets ekonomi som DN kunnat ta del av. Enligt DN:s bedömning har dock inga avgörande skillnader inträffat de senaste åren som påverkar bilden.

Inget annat riksdagsparti har inkomster från spelmonopolet som ligger ens i närheten av socialdemokraternas.

Centern har ett lotteri som omsätter några miljoner. De andra partiernas spelverksamhet är försumbara i sammanhanget.

När monopolet ska försvaras handlar den politiska retoriken om spelmissbruk och statsinkomster. Men bakom retoriken finns det också en direkt koppling mellan det svenska spelmonopolet och det socialdemokratiska partiets egen ekonomi, visar DN:s granskning.

Men det här talas det tyst om, väldigt tyst om.
Det finns en och annan borgerlig politiker som försökt sprattla emot. På den socialdemokratiska kanten är tystnaden kompakt.

Enligt Stigbjörn Ljunggren, s-märkt samhällsdebattör, är förklaringen enkel:

Frågan är för kontroversiell. Som socialdemokrat får du gärna kacka i eget bo och kritisera EMU, USA:s angrepp mot Irak och vad du vill. Men håll dig borta från det allra heligaste; partikassan.

Gullan Gidlund är professor i statskunskap vid Örebro universitet. Hon har utrett partiernas ekonomi på uppdrag av regeringen. Till DN säger hon att intäkterna från spelvinsterna är "enormt viktiga för socialdemokratin".

Nu angrips, som bekant, spelmonopolet av Unibet och Ladbrokes och andra utflaggade nätbolag. De driver sin verksamhet från utlandet och kringgår därmed den svenska lagstiftningen.

Vad skulle då hända med partiets inkomster från A-lotterierna om monopolet föll?

Ja, på A-lotterierna har man i alla fall sin uppfattning klar. Där säger sig vd Anders Jansson vara väldigt oroad inför framtiden.