G20 samlar världens 19 ekonomiskt viktigaste länder, samt EU. Normalt träffas ländernas finansministrar och centralbankschefer kring viktiga frågor om hur den globala ekonomin ska hanteras, men i helgen landar i Toronto ländernas stats- och regeringschefer för toppmöte.
När finanskrisen rasade som värst hösten 2008 lyckades sammanslutningen enas om stimulansåtgärder och andra akuta insatser för att förhindra en fullskalig depression.
Men de utkast till slutsatser som nu cirkulerar visar på växande oenighet kring en lång rad frågor som kräver enighet inom gruppen.
Det rör sig om känsliga problem som hur de massiva budgetunderskotten som stimulansåtgärderna förde med sig ska hanteras, hur bankerna ska regleras för att de ska klara nästa kris bättre, och hur någon slags global harmonisering kring finansiella regelverk ska se ut.
I potten ligger de gryende tecknen på ekonomisk återhämtning som syns.
Några felskär från avgörande ekonomier kan snabbt öppna nya råkar i isen för världsekonomin.
Kanadas centralbankschef Mark Carney varnar för att bälten nu dras åt alltför snabbt.
– Det handlar om en balansakt. Ingen ska försöka balansera sin budget redan nästa år. Men inte heller ska någon föreställa sig att de inte behöver ha en plan för hur deras skuldsituation ska stabiliseras, och det inkluderar USA, säger Carney.
Faran i situationen illustreras tydligt av den turbulens som omgett den europeiska ekonomin under våren, sedan flera av eurozonens medlemmar visat sig stå på konkursens brant.
Den erfarenheten får nu europeiska politiker att kräva hårda besparingar för regeringar världen över. Andra, som USA, oroas över att detta i sig självt ska strypa den ekonomiska återhämtningen, och förespråkar en långsammare avveckling av statliga stöd.
– Vi måste visa en beslutsamhet att ta itu med långsiktiga skulder, men inte till priset av tillväxten på kort sikt, summerar finansminister Timothy Geithner hållningen i en Wall Street Journal-artikel inför mötet.
Frågan om nya regelverk för finansiella marknader, så kallade blankningsförbud och en eventuell bankskatt är andra frågor som finns med i G20-diskussionerna.
– Det känns lite osäkert hur långt man kommer att nå där på helgens möte. Det finns en del tecken på oenighet och spretande vyer på vilka instrument man vill välja för ett gemensamt regelverk och hur det ska implementeras. Men det kan komma något där, säger Johan Javéus, chefstrateg på SEB.
Finans- och stabilitetspolitisk åtstramning är ett annat tema inför mötet.
G20-länderna befinner sig dock i helt olika ekonomiska lägen, vilket gör att ståndpunkterna spretar, inte minst mellan EU å ena sidan och Nordamerika å den andra.
– Tyskland har ju alltid varit inne på den lite mer hårda vägen, med strikt budgetdisciplin, snarare än att de växer sig ur en kris med stimulanser. Jag tror att det blir svårt att få Tyskland att ändra på det, säger Javéus.
Tyskland har tidigare i juni aviserat landets största åtstramningspaket sedan andra världskriget. 80 miljarder euro ska sparas på fyra år med början 2011.
Detta har applåderats av ECB och EU-kommissionen, men fått bedömare som den amerikanska nationalekonomen Paul Krugman att höja ett varningens finger och peka på USA-regeringens misstag 1937.
Trenden i resten av EU, inklusive Storbritannien, är nu att försöka få ned skuldkvoter och underskott till nivåer som ligger närmare de så kallade Maastricht-kriterierna, som bland annat föreskriver att budgetunderskott som högst får uppgå till 3 procent av BNP.
Javéus sållar sig till dem som i huvudsak ser positivt på åtgärderna.
– Åtstramningspaketen som levereras nu är inte dramatiska, som andel av eurozonens BNP. Det kanske är runt 1 procent av BNP (i besparingar) i år och nästa år.
Till detta ska draghjälpen från snabbväxande Asien och tillväxten i USA läggas, enligt Javéus.