Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Stillastående fabriker i Kina oro för Europa

Kina har satsat stort på infrastruktur, som här i provinsen Hebei.
Kina har satsat stort på infrastruktur, som här i provinsen Hebei. Foto: Imago

För fem år sedan gick fabrikerna för högtryck i Kina efter ett enormt stimulanspaket. Produktionen av cement var svindlande. I dag har verkligheten hunnit ikapp. Fabrikerna är alldeles för många och överkapaciteten ett hot mot ekonomin.

I en ny rapport som EU:s handelskammare i Kina publicerar i dag, måndag, varnas för följderna om den kinesiska ledningen inte omedelbart tar itu med problemen.

– Alla länder har i något skede av sin utveckling haft överkapacitet inom vissa branscher. Skillnaden är Kinas storlek. Det får konsekvenser inte bara för Kina utan för hela världen, säger Mats Harborn, vice ordförande i EU:s handelskammare i Kina.

Handelskammaren har undersökt åtta områden – bland annat stål, aluminium, cement och raffinering av olja – där stillastående fabriker förlamar utvecklingen.

Uppgifterna bygger på statistik från Kinas nationella statistiska byrå och US Geological Survey. Under 2011 och 2012 producerade Kina lika mycket cement som USA gjorde under hela 1900-talet. EU:s handelskammare använder jämförelsen för att sätta den frustande kinesiska utvecklingen för några år sedan i ett perspektiv.

Kina har använt cementen för att genomföra den snabbaste urbaniseringsvågen i världshistorien. Landets infrastruktur – järnvägar, motorvägar, flygplatser, bostadsområden – har till stor del byggts efter år 2000. Landet har mer än 220 städer med en befolkning på över en miljon.

När staten 2008 beslöt att pumpa in över 4 000 miljarder kronor för att skaka sig ur greppet av den världsomspännande lågkonjunkturen gick mycket till infrastrukturprojekt.

– Kina betalar i dag priset för att landet räddade sig självt och världen i samband med den globala finanskrisen 2008–2009, säger Mats Harborn.

Just överkapaciteten av cement är framför allt ett inhemskt kinesiskt problem.

Däremot har storleken på stålproduktionen och exporten till Europa blivit desto mer uppmärksammad.

Kinas ståltillverkning har fullständigt lösgjort sig från den verkliga marknadens efterfrågan, enligt handelskammarens rapport.

Framställningen är i dag mer än dubbelt så stor som den sammanlagda tillverkningen i Japan, Indien, USA och Ryssland, de fyra nästföljande stålproducenterna.

I december ska EU besluta om Kina 15 år efter inträdet i Världshandelsorganisationen ska ses som en fullvärdig marknadsekonomi.

– Kinas överkapacitet riskerar leda till handelsfriktioner med omvärlden. Europa uppfattar det som att Kina är i färd med att dumpa stålpriserna och det kan påverka beslutet i december eftersom oron är stor att EU ska överflödas av billiga kinesiska varor, säger Mats Harborn.

Den kinesiska ledningen har sedan länge identifierat problemet. För ett år sedan varnade premiärminister Li Keqiang för vad som väntade.

– Reformerna kommer att uppröra särintressen. Det här är inte nagelklippning, det handlar om att använda en kniv mot sin egen hud och smärta får alla räkna med, men vi har beslutat att fortsätta tills jobbet är gjort.

Sedan dess har inte mycket hänt. Få olönsamma fabriker har stängts. Motståndet är hårt från lokala myndigheter som varken vill förlora skatteintäkter eller se ökad arbetslöshet – den omedelbara följden om stora företag försätts i konkurs. I bakgrunden hotar gatuprotester om enstaka stora industrier stängs på en ort. Det kan leda till att det styrande Kommunistpartiet ifrågasätts.

Av tradition bedöms lokalpolitiker efter den ekonomiska utvecklingen där de verkar. Det är ytterligare en orsak till att olönsamma statliga bolag fortsätter att stöttas med subventionerade lån. Banker, företag och politiker på en ort har alla något att vinna på att hålla ihop. De samverkar som förr.

Sedan länge har olönsamheten tvingat företagen att lägga ned sina avdelningar för forskning och utveckling. Till sist ses expansion med nya lån och utbyggd kapacitet som enda möjligheten att ta sig ur krisen, trots att det minst av allt gynnar landet i stort. Alla pekar mot andra provinser när det blir tal om att göra sig av med överkapacitet.

Handelskammaren kallar det för lokal protektionism. En av rekommendationerna i rapporten lyder därför: slå sönder järntriangeln mellan statliga bolag, lokala myndigheter och lokala banker så att företagen med de mest lönsamma idéerna i stället får tillgång till kapital.

Foto: Simon Hallberg