Där ska koncernen från årsskiftet producera 900.000 ton massa av eukalyptus som odlats på plantager om 700 kvadratkilometer.
De enorma odlingarna av den snabbväxande eukalyptusen odlas på marker som tidigare var täckt av atlantskog, en form av tropisk skog, med ett rikt sällsynt djur och växtliv. I området fanns en befolkning av urinvånarna, indianer, i 40-talet byar. Nu finns det bara tre kvar.
Men, betonar Swedwatch i rapporten. Stora Enso kan inte lastas för att atlantskogen är på väg att försvinna. Det är synder som tillskrivs tidigare ägaren, det norsk-brasilianska konsortier Aracruz.Trots att rapporten är starkt kritisk mot hur Stora Enso i dag hanterar bland annat mark- och miljöfrågor anses företaget ha den starkaste miljöprofilen.
Den ännu inte publicerade rapporten, "Swedish pulp in Brazil, The case of Veracel", är gjord på beställning av Svenska Naturskyddsföreningen i samarbete med bland annat kyrkliga organisationer. Rapporten gjordes på plats av Måns Andersson och Swedwatch kanslichef Örjan Bartholdsson. Bland annat intervjuade de företrädare för urbefolkningen, miljö, och människorättsorganisationer, organisationer för småbönder och jordlösa. Dessutom fördes diskussioner med både riks och regionala regeringar samt skogsindustrin.
Främst är det tre områden där utredningen är mycket kritisk mot Veracels agerande; användandet av marken, konsekvenser för miljön samt i vilken mån den nya massafabriken och skogsplantagerna skapar fler arbetstillfällen.
Den främsta stridsfrågan är vad marken ska användas till. Skogsplantager eller delas ut till bondebefolkningen i den pågående jordreformen för att användas till odling av olika grödor.
För knappt ett år sedan ockuperade de jordlösas organisation en del mark, högg ned all skog och planterade böner. Bara för att vissa att marken visst duger till odling.
När det gäller miljön är Swedwatch kritiska mot att den nya fabriken använder omodern teknik och inte framställer helt klorfri massa. Dessutom hävdar man att de områden som Veracel avsatt för atlantskog är alldeles för små och i själva verket inte befrämjar tillväxten av skog eller bevarar djur och växtlivet. Den kvarvarande skogen utgör i verkligheten små öar som omges av plantager. Enligt biologer som utredarna varit i kontakt med behövs stora sammanhängande arealer av atlantskog för att miljön ska kunna överleva.
När det gäller sysselsättningen. är beställarna, främst kyrkan, orolig för att den nya fabriken och de stora plantagerna lockar ditt arbets- och jordlösa bönder i stora skaror i hopp om att få jobb och pengar för sin försörjning. I stället blir det misär med ökad brottslighet och prostitution.
Hur beställarna nu ska gå vidare är ännu inte bestämt.
- Det allra viktigaste är att Stora Enso genast gör en ny miljökonsekvensbeskrivning, i stället för att luta sig mot den gamla som gjordes av förra ägarna, säger Mikael Karlsson ordförande i Naturskyddsföreningen och i Swedwatch.
När den blivit offentlig kan man enligt Karlsson bättre se hur man ska gå vidare i diskussionerna med Stora Enso.
- Vi är inte alls ute efter att stoppa Veracels verksamhet, utan att minska de negativa konsekvenserna. För att nå detta kräva vi att Stora Enso för ett helt annat slags dialog med miljörörelsen och naturbefolkningen, säger Mikael Karlsson.
- Om Stora Enso menar allvar med sitt prat om en hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt med miljöhänsyn måste de tillmötesgå de krav som finns på ett helt annat sätt. Annars blir det mest urholkat prat.
Men redan nu kan man se tre grundkrav som beställarna vill tas upp till diskussion med Veracels ledning och ägare; ny miljökonsekvensbeskrivning, totalt klorfi massa samt att man tillsammans med andra skogsägare i nordöstra Brasilien tar ett samlat grepp och tillgången på råvara, till atlantskogens fördel.
Kort sagt tycker Mikael Karlsson att Stora Enso bör arbete i Brasilien efter samma principer som man gör hemma i Sverige och Finland.