I år är det hundra år sedan storstrejken ställde kampen om makten över arbetsplatsen på sin spets. Samtidigt finns det likheter mellan dagens arbetsmarknad och läget som bäddade för storstrejken 1909.
Av Sveriges befolkning på 5,5 miljoner var 300.000 indragna i konflikten.
- Det var en av de största konflikterna på arbetsmarknaden under 1900-talet och den dittills längsta generalstrejken i Europa, säger Roger Johansson, docent i historia vid Malmö högskola.
Det finns samtida beröringspunkter med händelserna 1909: Åren före strejken präglades av lågkonjunktur och kris. Arbetsgivarna krävde lönesänkningar och att anställda skulle gå ner i arbetstid.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF:s) gick till offensiv. När arbetsgivarna lockoutade 80.000 anställda, tvingades LO att gå ut i strejk.
- Facket trodde att den svenska regeringen skulle gripa in direkt eftersom strejken var samhällsfarlig. Men så blev det inte. Regeringen gick på Safs linje och höll sig passiv, säger Roger Johansson.
Ett år senare hade alla strejkande gått tillbaka till sina arbeten.
- Ur ett kortsiktigt perspektiv var strejken ett stort nederlag för facket. Strejkkassorna tog slut och hälften av medlemmarna lämnade LO, säger Johansson.
Men sett i ett längre perspektiv är bilden inte lika klar. 1920 hade LO dubbelt så många medlemmar som före strejken.