Skuldkrisen i Europa tvingar fram nya finanspolitiska lösningar, och en av dem heter euroobligationer. Men motståndet är starkt, särskilt från Tyskland som riskerar att få sin kreditvärdighet försvagad.
Svaret måste bli ett mycket starkt tyskt inflytande över euroländernas upplåning.
Europeiska valutaunionen, EMU, kommer allt närmare att bli en transfereringsunion där stora resurser flyttas från starka till svaga ekonomier. Men detta är just vad många tyskar fruktar. De vill inte låta sina surt förvärvade pengar gå till vanskötta euroländer som exempelvis Italien.
Samtidigt finns det gemensamma intresset att euron ska förbli en stark och respekterad valuta. För Tyskland skulle det dock kosta mindre att låna ut sitt goda namn än att ge stöd eller krediter. Detta kan göras med hjälp av euroobligationer som utfärdas av ett europeiskt låneinstitut, till lägre räntor än vad krisländerna annars skulle betala.
Problemet är dock att euroobligationer kan missbrukas. Billigare lån betyder att krisländer får möjlighet att dröja med skuldsaneringen, samtidigt som Tyskland tvingas se sin kreditvärdighet gradvis försvagas. Detta är något som ingen i längden vinner på.
Därför kan euroobligationer inte införas utan tvingande regler som ställer stränga krav på de skuldtyngda länderna. Det blir ett viktigt steg mot en gemensam finanspolitik, där Tyskland måste ges ett avgörande inflytande. Kreditvärdighet väger tyngst – och de som inte accepterar en sådan ordning får hitta pengar på annat sätt.
Exakt hur euroobligationer skulle fungera är dock ännu för tidigt att säga. Viktigast är än så länge själva principen, medan utformningen blir en senare fråga.