Årets skörd av strömming ligger redan på jäsning längs Norrlandskusten och nästa torsdag börjar surströmmingen säljas i handeln.
Ute på Ulvön i den ångermanländska skärgården träffas entusiasterna Ruben Kronwall Madsen och Thomas Hägglund för att guida ett gäng surströmmingsälskare från Sala i den jästa fiskens historia. Thomas Hägglund är produktionschef på AB Gösta Hannells fisksalteri, som bland annat tillverkar märket Röda Ulven med rötter på den lilla ön i skärgården.
I dag fiskas strömmingen inte bara här, utan på flera ställen i landet och tillverkningen sker på fastlandet i Skagshamn.
Företaget säljer 350.000 burkar varje år, och försäljningen går bättre och bättre för varje år. Och det är inte längre bara norrlänningarna som äter.
- Nu säljer jag faktiskt mer till södra Sverige än till norra. Förr sa man "åh, dessa norrlänningar med sin surströmming", men det säger man inte i dag, säger Thomas Hägglund.
Till och med västkustborna, som har en lång tradition av att äta havets färska läckerheter, har tagit surströmmingen till sina hjärtan.
Ruben Kronwall Madsen, clown till yrket, är ordförande i branschorganisationen Intresseföreningen för Norrlands Salterier, och saltar själv in strömming vid sidan av sin lilla kaféverksamhet i huset på Ulvön.
Ruben Kronwall Madsen ser surströmmingen som en delikatess med stor potential. Intresset är stort, inte minst i utlandet.
- Vi har nästan 2.000 besökare på hemsidan varje vecka och det är folk från Asien, Sydamerika, Australien och till och med Antarktis som vill veta mer om surströmming, berättar han.
Just nu jobbar han genom pr-organisationen Surströmmingsakademien för att surströmmingen ska kunna säljas via taxfree.
Ett annat projekt är att erbjuda surströmmingsleveranser till svenska ambassader och företag i utlandet för att på så sätt skapa en kanal ut i världen.
Men det är inte helt enkelt. Ett problem är att det tillverkas för lite surströmming, men den största svårigheten är distributionen.
- Det där med att burkarna exploderar vid flygplanstransport är en myt, men däremot så måste de fraktas i kyltransport. Det är dyrt och krångligt att organisera, säger Ruben Kronwall Madsen.
Nästa vecka instiftas en nytt surströmmingssällskap, där vem som helst kan bli medlem. Tanken är att man ska kunna prenumerera på surströmming. Var man än bor i världen. Specialdesignade tallrikar och bestick ingår också i framtidsplanerna och att öppna salterier för besökare.
- Jag tror mycket på det här med att ge folk upplevelser, förklarar Ruben Kronwall Madsen.
En stötesten för näringen är att Livsmedelsverket påträffat höga halter dioxiner i strömmingen. Men branschen hävdar att mätningarna gjorts på ett felaktigt sätt och att dioxinhalterna inte är något problem.
- Dioxinerna är inget hot mot det småskaliga kustnära fisket, säger Ruben Kronwall Madsen.
Försöken att nå nya målgrupper har resulterat i att surströmmingen sedan ett par år tillbaka även säljs som filé.
- Den benfria filén går som på räls nu och de som köper den är främst ungdomar och gamla som kanske ser dåligt och har svårt med rensningen, berättar Thomas Hägglund.
Sommarhalvåret är hektiskt för salterierna. Strömmingen fiskas i april och maj när mjölken och romen är som bäst. Huvud och magsäck rensas bort maskinellt, och sedan saltas strömmingen in i plasttunnor.
När surströmmingen jäst färdigt ska den packas i burkar och köras ut i landet. Men ingen försäljning får ske innan sista torsdagen i augusti.
- Vi är stenhårda med premiären, ingenting får säljas innan dess. När Livsmedelsverket tog bort bestämmelsen fruktade vi att det skulle slå mot försäljningen på samma sätt som det gjorde mot kräftorna när kräftpremiären togs bort. Därför har vi tillverkare bestämt oss för att behålla regeln, berättar Thomas Hägglund.
Framtidsplanerna för surströmmingsnäringen är stora, och Ruben Kronwall Madsen hoppas att surströmmingen ska kunna användas som marknadsföring av Norrlandskusten.
- Surströmmingen kan bli Västernorrlands dalahäst.