Krisen har slagit hårt mot Danmark som, i likhet med Sverige, drabbades av ett BNP-ras på cirka fem procent under 2009. Men därefter har den danska ekonomin inte riktigt repat sig. Återhämtningen är svag och produktionsnivån alltjämt lägre än för tre-fyra år sedan.

Den svaga hemmamarknaden utgör ett hinder. Danska hushåll håller igen på konsumtionen, sedan många har fått se sina bostäder falla i värde. Den spruckna fastighetsbubblan har en nedtryckande effekt, av ett slag som vi hittills har sluppit i Sverige.

Exporten håller i gång Danmarks ekonomi. Men strukturen i danska näringslivet, med dess många små och medelstora företag, skiljer sig från det svenska. Hos oss betyder industrin mer, medan handel och tjänster väger tyngre i grannlandet.

Arbetsmarknaden fungerar också annorlunda. Danmarks modell - som kallas "flexicurity" - innebär att anställningsskyddet är betydligt svagare än det svenska, men att det brukar vara lätt för den som blir arbetslös att hitta nytt jobb. Jämfört med Sverige finns samtidigt mer av yrkesinriktade utbildningar, bland annat genom lärlingssystem.

Denna arbetsmarknadsmodell tycks ha fungerat hyggligt även i kristider. Sysselsättningen har visserligen sjunkit och arbetslösheten stigit något. Men få andra i länder i Europa kan i dag visa upp arbetslöshetssiffror runt fyra procent - i Sverige är de nästan dubbelt så höga.

Danmarks ekonomiska utsikter för de närmaste åren är ganska dämpade. Men man utgår från ett starkt läge, med högre konsumtionsstandard än i Sverige. En långsam tillväxt betyder då på kort sikt inte så mycket, om man förmår att hålla sysselsättningen uppe.

En stabil inhemsk ekonomi är förutsättningen om Danmark, även i kristider, ska fortsätta att hålla fast växelkurs mot euron. På andra håll har liknande arrangemang medfört problem, men danskarna är helt inställda på att fortsätta. De har hittat en lösning som fungerar där, även om Sverige tvingades ge upp när kronan började flyta för snart 20 år sedan.