PYONGYANG.
I en fabrikslokal i Nordkoreas huvudstad Pyongyang står en omlackerad röd Scania från 1995. Herr Kim Ik San, vd i CK Trading, har fått vädring på framtiden. De här lastbilarna är perfekta i vår gruvindustri. De är uthålliga och bra, och även om vi lastar dem med 23 ton så drar de mindre bränsle än japanska lastbilar som lastas med tio ton.
Kim Ik San är den nya tidens entreprenör i det tidigare helt planekonomiskt styrda Nordkorea. Han har förstått att det slutna landet måste öka handeln med omvärlden för att utnyttja de resurser som finns i den egna nationen. Helst också för att dra in ett kapital som inte finns i Nordkorea.
- Vi betalar i förväg och sedan skickar de hit lastbilar från Sverige. Vi fixar lite med dem, och har till och med fått reservdelar och instruktioner i hur man mekar med dem. Sen lackerar vi dem, och säljer dem vidare till gruvindustrin, beskriver den entusiastiske entreprenören.
Samarbetet med Scania inleddes, enligt Kim, för tre år sedan, och sedan dess har tjugo lastbilar kommit till Nordkorea.
- Vi har betalat 20.000 - 30.000 euro per styck (200.000-300.000 kronor) för dem, årsmodell -94 och -95, och säljer dem vidare bara med en vinst på ett par tusen euro, men huvudsaken är att vårt folk får tillgång till lastbilar som behövs, säger han.
En man i fabriken går omkring i en jacka med Scanialogotyp. En annan man, fabrikschefen, pekar på den omlackerade Scanian och säger att "den ska vi försöka sälja till Ryssland, men går det inte så behövs den alltid i malmgruvorna i Unryul".
- Egentligen var det meningen att vi skulle sätta upp ett samriskföretag med Scania, för fabriken här är omodern och vi skulle behöva utländska investeringar. Vi har skrivit under ett brev, men det finns inga officiella stämplar och annat. Och Scania har hittills inte gjort någon stor investering, säger Kim.
Helst skulle han vilja utvidga samarbetet rejält. Helst omedelbart.
- Det finns ett direkt behov av tio stora lastare. Det är de lastbilarna som kör i väg med resterna av vad som blir kvar vid gruvbrytningen. Om Scania agerar finns det potential på lång sikt att sälja 60 begagnade lastare för 50 000-90 000 euro styck, lockar Kim Ik San.
Men hittills har Scania mest legat lågt. Nordkorea är knappast känt som ett land det varit lätt att göra affärer med. Genom åren har en hel del leveranser från västvärlden och framför allt Sydkorea gått till Nordkorea, men sedan har betalningen uteblivit.
Därav policyn: betalningen först och leveransen sen. Men det tycks nu även finnas en vilja i Nordkorea att börja bygga förtroende på längre sikt.
Och gäller det bara idéer så är Kim Ik San svårstoppad.
När importen av de begagnade lastbilarna är avhandlad pekar han ut mot en annan del av den gamla fabriken och börjar ett nytt sprudlande anförande.
- Där planerar vi och Scania en tillverkningslinje för bussar. Vi ska tillverka bottenplattan själva och sedan får vi motordelar importerade hit som vi monterar här, säger han.
Ingen i Pyongyang säger emot honom.