Notan från G20-mötet för Sveriges del blir 27 miljarder kronor. - Men det är inte säkert att hela summan behöver betalas, säger statssekreterare Per Jansson vid finansdepartementet.
Kommunikén från G20-mötet gör klart hur mycket pengar som ska ut. Det rör sig sammanlagt om cirka 9.000 miljarder kronor (1.100 miljarder dollar), vilket motsvarar tre gånger Sveriges BNP.
Av denna väldiga summa går 4.000 miljarder kronor till Internationella valutafonden, IMF, som nu får trefaldigade resurser för lån till nödställda länder. Ytterligare 2.000 miljarder kronor ska sättas på ett konto hos IMF och kunna användas för tillfälliga behov hos medlemsländerna.
Därutöver kommer 2.000 miljarder kronor som ska användas till att hålla i gång världshandeln. Pengarna går in i ett program för handelskrediter som administreras av Världsbanken. Dessutom ska 800 miljarder kronor riktas mot Världsbankens utlåning till de fattigaste länderna.
Hur allt detta ska betalas är däremot inte tydligt uttalat. Men statssekreterare Per Jansson från finansdepartementet, som var närvarande vid G20-mötet, anser att det främst är tillskottet på 4.000 miljarder kronor till IMF som kräver nya pengar från dess medlemsländer:
- Här finns redan åtaganden från Japan och EU-länderna på vardera runt 800 miljarder kronor och från Kina på drygt 300 miljarder kronor. Med Sveriges normala kvot inom EU skulle det för vår del betyda närmare 25 miljarder kronor.
Valutakurseffekter kan dock påverka beloppets storlek. Riksbanken har nu avdelat 27 miljarder kronor som Sveriges del i ett tillfälligt lån från EU-länderna till IMF. Men Per Jansson menar att det osäkert om hela summan behöver utnyttjas, eftersom IMF nu får tillgång till mycket stora resurser.
Några andra krav på betalning från Sverige eller andra länder räknar han inte med.
Förstärkningen av IMF:s konto för medlemsländers tillfälliga behov finansieras däremot med egna medel och läggs inte på medlemsländerna.
Hur Världsbankens ökade insatser, när det gäller handelskrediter och lån till fattiga länder, ska betalas är inte klart. Men Per Jansson uppfattar det som att G20-mötet har uttalat sitt stöd för pågående verksamheter, som kan expanderas utan resurstillskott från Världsbankens medlemsländer.