Men det lurar en risk för bakslag om konjunkturuppgången blir långsammare och svagare än väntat.
Numera uppfattas glaset som halvfullt, inte längre som halvtomt. Här ligger en avgörande skillnad i synsätt, även om verkligheten inte har ändrats så mycket. Psykologi betyder mycket när ett ras i ekonomin ska följas av en återhämtning.
På några sommarmånader har stämningsläget ändrats i gynnsam riktning, bland annat genom en kraftig börsstegring. Internationellt börjar ekonomin, särskilt i Asien och USA, visa tecken på uppgång och även i euroländerna tycks recessionen ha nått ett slut. Den amerikanska arbetslösheten stiger inte längre, utan är på väg att plana ut.
Ännu är det dock långt kvar innan krisen helt har passerat. Det gäller inte minst Sverige, som genom sitt stora exportberoende är hårt drabbat.
Hemmamarknaden kan inte hålla emot när företagen minskar sina investeringar och hushållen är försiktiga. Ökade offentliga utgifter eller sänkta skatter kan visserligen lindra problemen men inte åstadkomma en vändning.
Men den mörkaste perioden ligger bakom oss. Senaste BNP-siffrorna visar att Sverige kom in i nolltillväxt under andra kvartalet, efter ett halvår med brant fall. Industrin har fått ett bättre orderläge och kan planera för ökad produktion.
Detaljhandeln rapporterar om förbättrad försäljning när hushållen nu vågar använda sin stigande köpkraft till att konsumera.
Kronans kraftiga uppgång under sommaren kan också ses som ett styrketecken. Vid midsommar var växelkursen cirka elva kronor för en euro, medan den nu ligger runt 10:20 kronor. Även mot dollarn och de flesta andra valutor har kronan blivit betydigt starkare.
Finansminister Anders Borg känner allt fastare mark under fötterna och har signalerat att det finns ett reformutrymme i höstens budget. Omsvängningen inleddes under Almedalsveckan i början av juli och har sedan blivit allt tydligare, senast genom utspelet i måndags tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt om att ge mer pengar till kommuner och landsting.
Ändå dröjer det tills regeringen har fått grepp om ekonomin. Arbetslösheten, som uppgår till närmare tio procent, pekar fortfarande uppåt. Fler jobb kommer att gå förlorade under nästa år, även om ekonomin i övrigt förbättras. ”Jobblös tillväxt” av detta slag brukar vara svårt att hantera.
Än mer ansträngt blir det när regeringar och centralbanker runt om i världen ska avveckla sina krisåtgärder. Det behöver göras, men om det går alltför snabbt kan en spirande konjunkturuppgång kollapsa. Ovanpå detta kommer att hushållen i USA måste sluta att konsumera på kredit och i stället dra ned sin skuldbörda.
Om allt detta ska hända på kort tid kan hela den globala uppgången tillfälligt komma av sig. Men egentligen är detta inte så konstigt: efter den djupaste krisen sedan 1930-talsdepressionen går återhämtningen knappast som på räls.
För världsekonomin, och Sverige, betyder det några år med stor risk för urspårningar - och åtminstone förseningar eller tvärstopp.