Lyftet för Sverige är ändå uppseendeväckande. Tidigare år har förflyttningarna uppåt eller nedåt på listan varit ganska små. Men så händer plötsligt detta, som borde registreras som en viktig svensk framgång.
Välståndsligan - eller "köpkraftsligan" som den hellre borde kallas - är en rangordning av OECD-ländernas BNP per invånare, omräknad till vad man faktiskt får för pengarna. Det är ju inte bara inkomsterna som skiljer sig från land till land, utan också priserna.
För första gången kommer nu siffrorna för 2007, där Sverige befinner sig på nionde plats. Man har också korrigerat beträffande 2006, så att den svenska placeringen höjs från nummer 14 som tidigare angetts till nummer 11 på listan.
Uppgifterna för 2007 kommer också att justeras längre fram. Man kan inte veta om niondeplatsen står sig eftersom det är tätt mellan de länder som ligger på Sveriges nivå.
I själva verket finns många felkällor eftersom det är svårt att på ett rättvisande sätt jämföra 30 OECD-länder. De extremt höga siffrorna för Luxemburg ska, exempelvis, inte tas alltför allvarligt. Mindre förskjutningar på listan kan vara en följd av brister i statistiken eller rena tillfälligheter.
Men den svenska framryckningen är av en storlek som visar att något faktiskt har hänt. Sverige har gjort en lång resa, först nedåt från fjärdeplatsen i början av 1970-talet till en bottenplacering som nummer 18 efter 1990-talskrisen - och därefter långsamt uppåt. Fram till nu har dock återhämtningen gått långsamt och tidvis helt stannat av.
Placeringarna på köpkraftsligan har därigenom återspeglat hur Sverige släpade efter andra OECD-länder under 1970- och 1980-talet, innan det verkliga raset kom med 90-talskrisen. Den svenska BNP-ökningen under decenniet därefter var visserligen relativt snabb. Men tillväxten har delvis grundat sig på en svag kronkurs, som gjort det möjligt att exportera till låga priser.
Svenskarnas köpkraft, i jämförelse med andra nationer, har därför utvecklats svagare än man skulle tro. Det är först under det senaste året som exportpriserna har utvecklats mer förmånligt än importpriserna, så att Sveriges bytesförhållande m ed omvärlden märkbart har förbättrats.
Detta ger utslag i köpkraftsligan, vid sidan om att de senaste årens BNP-ökning har varit snabbare än i de flesta OECD-länder. Sveriges relativa position har förbättrats, vilket betyder att svenskarna hade 15 procent mer i köpkraft än OECD-genomsnittet under 2007 - mot 11 procent året före.
Fortfarande befinner sig Sverige i övre delen av en mellangrupp av OECD-länder och har långt kvar till toppskiktet. Men rimligtvis finns det potential att klättra högre inom de närmaste åren. Trots osäker konjunktur ser de svenska tillväxtutsikterna relativt goda ut, och avståndet till länderna strax ovanför i köpkraftsligan är inte särskilt långt.
Inga framgångar bör dock tas ut i förskott. Länder som inte sköter sin ekonomi kan snabbt glida utför, såsom Sverige tidigare gjorde. Ett avskräckande exempel är Italien, som har sjunkit under OECD-genomsnittet och nu passeras av Spanien i köpkraftsligan.
Länder med ambitiösa reformprogram kan däremot komma långt, vilket främst visas av Irland. För Sverige blir frågan om regeringens ansträngningar på bred front för att höja sysselsättningen ska ge tydligt utslag under kommande år. En sådan effekt kan finnas redan i de förbättrade siffrorna för 2007.
Därför är det förvånande att Anders Borg och andra regeringsföreträdare ännu inte har tagit chansen att kapa åt sig en del av äran. Förre finansministern Bosse Ringholm missade inte den möjligheten när Sverige tog ett mindre steg uppåt i köpkraftsligan för några år sedan.
Inte heller har några glädjerop hörts från Svenskt Näringsliv, som har satt upp som mål att höja Sveriges position på listan till en femteplats. Dit är det visserligen en bit kvar, men åtminstone halva sträckan tycks vara avklarad.