Det skriver Swedbanks chefekonom Cecilia Hermansson i bankens månadsbrev över den globala ekonomin, som publicerades på onsdagen.
"Centralbankernas agerande innebär ett gigantiskt problem med moral hazard på högsta nivå. Det behövs komplement till inflationsmål som tar hänsyn till finansiell stabilitet. Balansräkningar måste få större vikt i makroekonomisk teori och centralbankers modeller", skriver Cecilia Hermansson.
Enligt henne är frågorna kring hur både finansiell stabilitet och prisstabilitet ska kunna uppnås fortfarande inte i förgrunden för centralbankernas diskussion.
Hon noterar att Fed-chefen Ben Bernanke fortsatt verkar anse att bubblor tas om hand när de uppstår, medan det i Europa, Japan och Kanada finns större uppslutning kring frågan att ta hänsyn till tillgångspriser och kreditexpansion, även om redskapen ännu inte är fullt utvecklade.
Hon tycker det är naturligt att Fed-chefen fick förnyat mandat eftersom krisen ännu inte är över, men ser också problem med hans roll framöver.
"Risken för att USA åter leder världsekonomin in i instabilitet ökar med hans utnämning, såvida han inte ändrar inställning", skriver Cecilia Hermansson.
Chefekonomen anser att det inte räcker med vissa organisatoriska förändringar för att komma tillrätta med problemet, utan ett fundamentalt nytt grepp där inflationsmål kompletteras med andra mål för exempelvis kreditgivning och tillgångspriser.
"Det bör vara rimligt att höja styrräntor i goda tider trots låg inflation om kreditgivningen är för expansiv. Det är rimligt att ställa högre krav på kapitaltäckning i goda tider för att minska procyklikaliteten", skriver hon.
Cecilia Hermansson tycker att även Riksbanken kan behöva föra en bredare diskussion om hur makroekonomiska modeller bättre ska inkludera finansiell sektor och balansräkningar. Här tycker hon att det intressanta är hur inflationsmålet ska kompletteras med mått som mäter finansiell stabilitet, snarare än diskussionerna om exempelvis prisnivåer.
I månadsbrevet konstaterar Cecilia Hermansson vidare att uppgifterna om hur världsekonomin utvecklar sig blivit mer positiva under sommaren, och hänvisar bland annat till uppgångar i inköpschefsindexen.
Hon tycker att uppgången i första hand bör ses som en rekyl efter ett kraftigt nedpressat läge sedan förra hösten. Nu måste lagren byggas upp och på grund av den osäkerhet som råder har företagen dragit ned sina lager mer än de behövt.
"En del företag lägger enligt uppgift till och med dubbla order för att säkerställa produktionen. Det är således inte konstigt att vi får en rekyl. I grund och botten är det stimulanserna från centralbanker och regeringar som garanterar uppgången", skriver chefekonomen.
Hon varnar för att risken är stor för att konjunkturen och utvecklingen på medellång sikt blir både trög och skakig och påminner om att efter en rekyl kommer ofta bakslag då insikten infinner sig om de stora korrigeringsbehov som alltjämt finns kvar bland hushållens och finanssektorns balansräkningar.
Utöver detta finns risk för att stigande råvarupriser, högre marknadsräntor och för vissa länder stigande valutor pressar företagens balansräkningar.
Enligt Cecilia Hermansson måste produktiviteten höjas, men det betyder samtidigt ytterligare tryck på arbetsmarknaderna i många länder.
"I Sverige driver hushållen tillväxten till följd av lägre räntor och skatter, men en svagare arbetsmarknad utgör alltjämt en risk för att den starkare utvecklingen i detaljhandel och på husmarknader kommer av sig", skriver hon.
Hon konstaterar att stimulanserna så småningom måste fasas ut, men att återhämtningen först måste vara robust och möjlig att fastställa.
"Vi förutser således att stimulanserna kommer att vara kvar ännu en tid. Centralbanker höjer sina styrräntor under andra halvåret i USA, Storbritannien och Sverige. Norge och Australien höjer sannolikt tidigare än så. Eurozonen följer efter i början av 2011."
Cecilia Hermanssons bedömning är att några länder inleder sin budgetkonsolidering under 2011, medan andra väljer att strama åt under 2012.