Räkna med att Riksbanken ger besked om höjd reporänta på torsdag en.
Det rör sig om en uppjustering med 0,25 procentenheter, från 0,5 till 0,75 procent. Samtidigt höjs bankernas utlåningsräntor och de rörliga bostadsräntorna ungefär lika mycket.
Riksbanken inledde sina räntehöjningar i början av juli efter att under ett år ha hållit reporäntan stilla på rekordlåga 0,25 procent. Samtidigt presenterade man en räntebana som signalerar att höjningarna fortsätter under hösten.
I ett tal nyligen angav förste vice riksbankschefen Svante Öberg att utvecklingen sedan i juli har gått ungefär som Riksbanken har räknat med, även om det har blivit oroligare på de globala finansmarknaderna.
Slutsatsen blev ändå att man står fast vid huvuddragen i sin tidigare bedömning. Detta pekar mot en räntehöjning i början av september och ytterligare några höjningar senare under året.
Om Riksbanken utnyttjar varje ordinarie beslutstillfälle under hösten till att höja reporäntan, så kommer denna att vara uppe i 1,25 procent före årsskiftet.
Detta verkar i dag som troligast. Fortsättningen däremot är mer osäker. Räntehöjningarna kan komma glesare nästa år då de flesta prognosmakare tror att Sverige får en långsammare uppgång i konjunkturen.
SEB spår i en ny rapport att Riksbankens ränta ligger på 1,5 procent i februari 2011. Därefter väntas takten i räntehöjningarna att mattas av.
Riksbankens räntebana pekar mot en reporänta på närmare 4 procent i slutet av 2013, vilket skulle likna ett normalläge. Men så långt framåt är det omöjligt att ha någon bestämd uppfattning om vad som kommer att hända.
Dilemmat för Riksbanken är att ekonomin drar åt olika håll. Medan den svenska går bättre än väntat är det tvärtom för omvärlden, särskilt USA.
Samtidigt är inflationen låg och produktiviteten, som sänker kostnaden per producerad enhet, på väg upp.
Det bolånetak som införs den 1 oktober kan också matta av låneefterfrågan något. Alla dessa faktorer sänker trycket på att höja räntan. För räntehöjningar talar den snabba återhämtningen i ekonomin och att finanspolitiken går i expansiv riktning.
Dessutom ger en högre ränta manöverutrymme till stimlans genom att man kan sänka räntan om konjunkturen skulle vika ner igen.
Liknande osäkerhet finns kring obligationsräntorna, som bland annat är styrande för bostadsräntor med längre bindningstider. Dessa räntor är i dag djupt nedpressade till följd av oron på finansmarknaderna och riskerna för konjunkturbakslag främst i USA.
Men de låga marknadsräntorna kan i längden knappast bli bestående.
De stora budgetunderskotten i många länder talar för att marknadsräntorna drivs uppåt så snart som konjunkturutsikterna klarnar. Men någon räntechock lär det inte bli fråga om.
Tvärtom tyder det mesta på att ränteläget förblir relativt lågt, även när ekonomierna runt om i världen har hämtat sig från de senaste årens kris.