- Det har bara gått utför under en följd av år. Förr beställde fartygen en ny trål vartannat år. I dag kan det dröja fem år innan de nyinvesterar. Framtidstron är borta.
Tomas Nilsson på Donsö Fiskeredskap & Skeppsfurnering AB suckar. Han följer debatten om yrkesfisket och tillhör dem som menar att makthavarna pinar en näring till döds.
Det drabbar inte bara manskapet på däck. Man brukar säga att varje yrkesfiskare sysselsätter sju man i olika serviceled på landbacken.
Förr låg trålbinderierna tätt. I dag kan de räknas på fingrarna. Totalt åtta företag från Smögen till Simrishamn har tillsammans ett 20-tal anställda.
De tillverkar trålar för fiske av allt från räka och skarpsill till vitfisk och makrill. Varje art har sitt minimimått. Maskstorleken i trålkassen, där fångsten samlas upp, skiftar därmed beroende på vilken typ av fiske fartyget bedriver.
- Jag lärde mig jobbet av min far från grunden här på golvet, berättar Tomas Nilsson när han splitsar en grov nylontross i trålverkstaden i Fiskebäcks hamn i västra Göteborg.
I dag behärskar han den avancerade matematik som krävs för att konstruera en trål. Fartygets maskinstyrka, storleken på de lämmar som vidgar trålens öppning under vattnet och tågvirkets grovlek är bara några av de faktorer trålbindaren måste ta hänsyn till.
Resultatet blir en skiss som starkt påminner om en vanlig stickbeskrivning. Grova maskor i trålens öppning avlöses av nät med allt mindre maskstorlek ju närmare kassen man kommer.
Själva jobbet går i rasande takt. Pålstek efter pålstek slås på nylonlinan så att ett nät med lika stora fyrkantiga maskor växer fram.
- Det här ska bli en flyttrål för fiske av sill. Den blir runt 350 meter i sin fulla längd och gapar över 50 meter i öppningen. Kostnad? Tja, kanske 250 000 kronor för själva trålen, berättar Jan Pedersen, från början dansk bagare som för 20 år sedan sadlade om till trålbindare.
Fiskelagen släpar med andra ord utrustning värd flera hundra tusen kronor akteröver när de skaffar råvara till våra fiskmiddagar och räkfester.
Då är det viktigt att trålen fiskar bra. Redskap som gjorts enligt samma mall kan ge helt olika resultat i sjön beroende på vem som svarat för hantverket.
- Konsten är att få maskorna att öppna sig på rätt sätt. Enorma vattenmassor ska passera genom nätet i djupet. Om det inte fungerar bildas en vattenpelare i trålöppningen. Det känner fisken som då smiter undan, summerar Tomas Nilsson.
En trålbindare måste därför ha ord om sig att göra redskap som fiskar bra för att nå framgång på marknaden.
Men i dessa tider räcker inte det.
- Samma dag ett torskfiskestopp lanserades i regeringsförhandlingarna förra hösten tystnade telefonen hos oss. Jag befarar att det förlängda fiskestopp som råder över sommaren i Östersjön inte hävs till hösten som planerat.
På sikt kan dock trålbinderierna gynnas om fiskepolitiken läggs om så att bara skonsamma redskap får användas och bestånden ges chans att återhämta sig.
Då måste fiskeflottan beställa nya tråltyper med flyktpaneler för småfisk och större maskor i kassen för att klara tuffare fiskebestämmelser.
- Visst, säger Tomas Nilsson, men tvivel kan anas i hans röst.
Han fruktar att många fiskelag slås ut i den omställning som nu inletts.