Stockholms trängselskatt skulle ge närmare en miljard kronor i överskott årligen, först till kollektivtrafik och sedan även till vägar. Men projektet har blivit ett ekonomiskt fiasko. Dyr drift, hundratals konsulter och byråkrati har ätit upp vinsterna i ett av världens dyraste vägtullsprojekt.
Innan trängselskatteförsöket startade gjordes flera utredningar av hur dyrt det skulle bli. I en konsultrapport 2003 uppskattades priset på hela projektet till 800-900 miljoner kronor. Den statliga utredningen Stockholmsberedningen landade på samma nivå.
Experterna räknade med intäkter runt en miljard årligen och att alla kostnader alltså skulle vara betalade inom ett år. Överskottet skulle enligt regeringens proposition gå till kollektivtrafiksatsningar.
Men om ingenting görs blir det inget överskott förrän år 2011 visar DN:s genomgång. För projektkostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga, 1,8 miljarder.
Det är en viktig orsak till att det inte blir några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän sex år efter att försöket startade. Normalt sett brukar kommersiellt drivna bilavgiftsprojekt ge vinst inom ett år.
Ett område där kostnaderna skenade är driften av systemet, som IBM haft totalansvaret för hittills. Den beräknades till 100 miljoner per år men ligger nu runt 400 miljoner.
Ett hundratal konsulter, ett tiotal företag, tre myndigheter, två departement och en kommunförvaltning har jobbat med projektet.
2007, när trängselskatten permanentades, översteg kostnaderna för driften av systemet fortfarande intäkterna.
I år har regeringen budgeterat 380 miljoner kronor för trängselskatten. Intäkterna beräknas till 750 miljoner. Det innebär att kostnaderna blir drygt 50 procent av intäkterna och att förlusterna inte längre ökar - men totalt sett dröjer det till 2011 innan trängselskatten går plus minus noll. Från 2009 beräknas underskottet fortsätta att minska.
DN:s jämförelse med ett tiotal vägtullsprojekt som bygger på liknande teknik visar att Stockholmsprojektet är ett av världens mest oekonomiska. I till exempel Norge är kostnaderna normalt under 10 procent av intäkterna, fem gånger lägre än i Stockholm. Trond Juvik, vd på Bro & Tunnelselskapet, anser att de svenska kostnaderna är orimliga:
- Det är helt extremt.