DN Ekonomis samhällsekonomiske reporter Johan Schück följer G 20-mötet på plats i Seoul. Vi ställde tre frågor till honom efter slutpläderingen.
Vad har mötet givit?
G20-mötet förmådde inte komma särskilt långt när det gällde valutafrågorna, framför allt USA-dollarns och kinesiska yuanens värde som har diskuterats mest under senaste tiden. Det var heller inte väntat, eftersom G20-länderna är oense här och det saknades genomarbetade förslag. Nu nöjer man sig med att deklararera att valutakurserna bör vara flexibla och baseras mer på marknadens värdering samt att G20-länderna bör avstå från att konkurrera med varandra genom devalveringar.
Inte heller beträffande de globala obalanserna - USA:s stora handelsunderskott och Kinas överskott - blev det några tydliga framsteg. Men frågorna skickas för beredning till IMF som ska återkomma med förslag under nästa år. Till dess kan också förankringen hos G20-länderna i fråga om konkreta åtgärder också ha hunnit längre.
Däremot lyckades G20-mötet bättre på andra områden. Man tog bestämd ställning för en friare världshandel och betonar att den så kallade Doharundan om borttagande av handelshinder måste slutföras. Man tog ställning för nya finansiella skyddsnät som ska lägga hinder för uppkomsten av fler finanskriser. Och man bekräftsade vad G20-ländernas finansminister nyligen kom överens om när det gäller reformering av Internationella valutafonden, IMF, så att tillväxtländerna ska få större inflytande.
Hur påverkar detta det ekonomiska världsläget?
Det blev ingen konfrontation vid mötet som befarats, utan viljan till konstruktivt samförstånd kan få en lugnande effekt på världsekonomin. Men samtidigt händer det annat som drar åt det negativa hållet, såsom oron kring Irland. Så den omedelbara effekten av G20-mötet, som ändå bör vara positiv, kan bli svår att urskilja.
Vad händer nu?
Avgörande nu blir om G20-länderna visar sig beredda att förverkliga allt som de, både nu och tidigare, har skrivit under i gemensamma resolutioner. Men besluten är nationella och kräver att det finns verklig politisk vilja. Vid nästa års G20-möte, där ordförandeskapet har gått över från Sydkorea till Frankrike, kommer en uppföljning av vad som faktiskt har åstadkommits.