Lennart Persson är elektriker och jobbar med utveckling av nya modeller – han har varit 27 år på Saab. På lördagen sitter han och hans sambo Lillemor Lind vid det julpyntade köksbordet hemma i den egenhändigt byggda tegelvillan i idylliska Vargön utanför Trollhättan. De är fortfarande i ett slags chocktillstånd och säger flera gånger under intervjun att det som hänt är för stort för att ta in.

– På morgonmötet i går pratade vi inte bara om de fem stjärnorna som nya 9-5:an fått utan också om att satsningen på elbilar innebar att 200 till skulle få jobb. Från det till beskedet i radion, ja, jag vet inte, det går liksom inte att förklara, säger Lennart Persson och skakar på huvudet.

Bara på hans och Lillemors gata i Vargön är människor i tio andra hus drabbade av Saabs nedläggning. Paret som bor några hus bort jobbar bägge på Saab och hela den familjen har därmed fått en förmodad arbetslöshet i julklapp.

– Lilla Vargön är redan så drabbat. Vid den här tiden förra året lades pappersbruket här ned och 300 blev av med jobbet, säger Lillemor.

Hon har varit sjukskriven i ett år sedan hon fick beskedet om bröstcancer och går fortfarande på behandlingar. Hon har svårt att se hur de ska klara sig ekonomiskt nu.

– Sån tur är hann vi inte boka januariresan till Thailand. Julklapparna har vi ju hunnit köpa men nu får vi börja tänka på vad vi ska avveckla, säger Lillemor.

– Boxen till teven kostar ju en del men man måste ju ha den för att kunna se teve. Husvagnen kanske vi får sälja, filosoferar Lennart med ett snett leende och fortsätter:

– Ja, det är såna här tankar som snurrar i skallen hela tiden. Som det är nu är det ju svårt att klara sig som arbetslös.

Vad som händer om de måste sälja huset är för svårt att spekulera kring ännu, men även den tanken har börjat krypa in under skinnet.

Men det allra svåraste för Lennart är nog att inte längre få känna stoltheten över jobbet, över alla satsningar och de goda idéerna som skulle rädda Saab. Den beundran han haft för vd Jan-Åke Jonsson som varit oförtrutet optimistisk och ingjutit hopp hos de Saab-anställda. Att vara tvungen att lägga det bakom sig.

– I morse när jag vaknade tänkte jag, helvete, jag har inget jobb längre. Jag som inte varit arbetslös en enda dag i mitt liv. Nu när jag närmar mig 60 blir det kanske svårt att få ett nytt jobb. Men jag tänker inte ge mig, de kanske vill ha mig i Norge. För några år sedan var det ju aktuellt med ett jobb för mig där, säger han.

Lillemor skrattar lite och klappar honom på axeln.

– Det är bra att du tänker så. Du är en duktig yrkesman, och du har alltid varit positiv genom hela det här årets elände. Det var bara när det gick åt skogen med Koenigsegg som luften gick ur dig.

Lennart nickar. Jo, så var det, men sen kom det ju alternativa köpare igen och hoppet vaknade ännu en gång. Men han mörknar när han pratar om GM.s roll i säljkarusellen.

– De har dödat hela det här projektet. De har motarbetat flera intressenter och förmodligen bara sett dem som en konkurrent till. Ända sedan GM tog över de stoppat upp både idé- och produktionsprocessen på Saab, det har tagit jättelång tid att få ut färdiga modeller på marknaden, säger Lennart.

Hur regionen som nu förlorar sitt Saab och tusentals jobb ska överleva är något Lennart och Lillemor funderar på.

– Det finns ju en helt komplett fabrik med ny fin utrustning, ironiskt nog ombyggd för de nya modellerna. Tänk om man kunde få hit en annan bilfabrikant, spekulerar Lennart.

– Det där med vindkraft och elbilar som Maud Olofsson pratar om ger ju i all fall inte speciellt många jobb, tycker Lillemor.

Kan du tänka dig själv att byta bana, efter 27 år på Saab?

– Det är klart, jag har ju ändå visionen att jag ska hitta ett nytt jobb. En av mina kollegor som var truckförare hamnade inom hemsjukvården när han fick sparken från Saab. Man får tänka nytt helt enkelt, säger Lennart.

Sen ler han lite igen och försöker sig på ett skämt:

– Jag hann ju få guldklockan i alla fall.