Till Charlie Söderbergs utbildningsföretag Balansekonomi söker sig tusentals privatpersoner som fått sin privatekonomi raserad och behöver hjälp att bygga en ny ekonomiskt stabil plattform.
Men under lektionerna får deltagarna också höra om en ”fantastisk” investering som i stora stycken påminner om ett pyramidspel.
En av deltagarna som nyligen deltog i en kurs berättar om hur ”ambassadörer” för skogsplanteringsföretaget Better Globe ihärdigt försöker övertyga deltagarna om att gå med i ett trädprojekt med mycket god avkastning: Gör en god gärning för en bättre värld, köp träd i Afrika. Att varje sålt träd dessutom ger en euro direkt tillbaka till säljaren, den så kallade ambassadören, talas det tyst om.
– Det förvånade mig att höra dessa ivriga argument när så många av oss redan hamnat i knipa på grund av liknande locktoner, säger deltagaren som vill vara anonym till DN Ekonomi.
Mycket av förtroendet kring Balansekonomis kurser ligger i den bild av problemlösare som Charlie Söderberg byggt upp kring sig i tv-programmet Lyxfällan. I dag är han en av programledarna för SVT:s konsumentprogram Plus, där bolag nagelfars och vilseledande marknadsföring till konsumenterna ifrågasätts. Det som inte håller måttet hamnar i den berömda soptunnan.
En av Better Globes svenska ”ambassadörer” är Lennart Göthe. Han är delägare i Balansekonomi och vd för moderbolaget Resurshuset, ytterligare ett av företagen i Charlie Söderbergs imperium.
Lennart Göthe går väldigt långt i sina påståenden om satsningen på träd i Afrika: ”Det är överlägset bättre än de pensionssystem banker, finansbolag och kapitalförsäkringsmäklare erbjuder. Jag har Better Globe privat, liksom min hustru och barn och jag har även Better Globe i några av de bolag jag äger” heter det i ett av de många blogginlägg han gjort i ämnet.
Better Globe grundades 2006 av en norrman, Rino Solberg, som varit föremål för flera granskningar i Norge (se artikel intill). I en intervju i samband med att bolaget skapades uppgav Rino Solberg att ingen kommer att bli rik genom företaget, utan att det är ett sätt att göra något gott. Det rimmar illa med den retorik de som säljer träd använder sig av.
De risker som finns med investeringen nämns i avtalsvillkoren bara i en mening – Better Globe ”jobbar kontinuerligt med att reducera risken för brand, insektsangrepp och liknande på träden” står det. På hemsidan finns räkneexempel med den vinst man kommer att göra, utan några reservationer att det skulle handla om förväntad avkastning som kan ändras.
Efter fem år ska en avkastning på 15 procent betalas ut. Men den stora utdelningen kommer efter 20 år, då träden ska avverkas, då man får tio gånger insatsen.
Hittills har det dock inte gått så bra för företaget, som redovisar en förlust på 600.000 norska kronor för 2009.
Frågetecknen kring det afrikanska trädplanteringsprojektet är med andra ord många och både erfarna ekonomer och utredare vid Polisen, som DN Ekonomi talat med, ifrågasätter hållfastheten i löftena.
– Alla varningsklockor ringer för mig. Investeringar som inte sker i etablerade former och marknadsplatser eller där man som privatperson inte kan kontrollera sina pengar ska man var ytterst försiktig med, säger Mats Wester, placeringsexpert på Länsförsäkringar.
Han har mer än 25 års erfarenhet som placeringsrådgivare och ställer sig också frågan varför inte professionella placerare kastar sig över den här typen av investeringsobjekt med löften om så fina avkastningar.
– Enbart risklistan kan göras mycket längre, till exempel politiska risker, vikande efterfrågan och så vidare, konstaterar Mats Wester.
Även Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi, är mycket skeptisk.
– Det låter absolut livsfarligt att satsa sina pensionspengar på det här. Jag skulle aldrig göra det.
Enligt honom är det omöjligt att veta vad träd kommer att vara värda om 20 år. Det är inte säkert att tropiska träd används på samma sätt som i dag. Nya material kan ha uppfunnits. Till det kommer valuta- och inflationsrisker, bland annat.
– Det kan hända vad som helst. Det enda sättet att garantera en avkastning skulle vara om man gjorde ett avtal med ett försäkringsbolag, men det finns ingen som skulle gå med på sådana villkor.
– Låter det för bra för att vara sant är det oftast det, säger Bengt Kriström.