Nya Zeeland och England privatiserade sina järnvägar under 90-talet. I Nya Zeeland köpte staten tillbaka allt och i England har man återreglerat delar.
År 1993 sålde Nya Zeelands regering den då nyligen bolagiserade järnvägen till ett privat bolag, Tranz Rail. Bolaget börsnoterades 1996. Inledningsvis minskade kostnaderna för trafiken.
Men ökande skulder, brist på kapital, dålig lönsamhet och många ledningsbyten fick aktiekursen att rasa. Tågtrafiken fick omfattande problem.
Staten köpte tillbaka hela järnvägsnätet 2003 för en dollar.
I flera år hade underhåll och investeringar släpat efter på grund av kapitalbrist. År 2008 tog staten även tillbaka all tåg- och färjetrafik. Under 2010 har regeringen utlovat cirka 20 miljarder kronor under tio år för att rädda järnvägsnätet.
1993 beslutade den konservativa regeringen i England att privatisera. British Rail styckades i ett 20-tal bolag för trafik, underhåll, fordon med mera, likt S-regering-ens uppdelning av SJ år 2000.
Däremot såldes inte enskilda tågavgångar på det sätt som Sverige nu ska göra.
Enligt en utredning från Svenskt Näringsliv misslyckades det brittiska försöket att driva och utveckla järnvägens infrastruktur i konkurrens. Statens kostnader för tågtrafiken har flerfaldigats sedan dess.
Samtidigt har biljettpriserna stigit kraftigt. Efter bland annat flera olyckor har den brittiska regeringen återreglerat och förstatligat flera av de centrala järnvägsfunktionerna.