Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ekonomi

”Vad jag tycker om EU? Det kan du inte trycka”

I städerna längs den brittiska kusten är EU-motståndet som störst. Även om premiärminister David Cameron lyckas nå en överenskommelse med övriga EU om nya regler blir invånarna här svåra att övertyga om att vilja stanna kvar i unionen.

– Vad jag tycker om EU? Det kan du inte trycka i din tidning.

Den pensionerade fiskaren David Peters stirrar stint på mig. Han kan inte nämna en endaste sak som han tycker är bra med Europeiska unionen. I den kommande folkomröstningen ska David Peters definitivt rösta för att Storbritannien lämnar EU.

Hans åsikt delas av många i Hastings, ett samhälle känt för slaget 1066 när Vilhelm Erövraren invaderade England och för att ha Europas största landbaserade fiskeflotta. Med hjälp av tidvattnet (och traktorer, bandvagnar och vajrar) ger sig båtarna av på morgonen och kommer tillbaka senare på dagen. Särskilt stor är inte flottan numera. Här finns drygt 20 registrerade båtar. För 30 år sedan var de dubbelt så många.

Gary Corneillius, som står och svär över en båtmotor som krånglar, tillhör EU-motståndarna.

– Jag är mer mekaniker än fiskare nu för tiden, muttrar han.

Sedan pekar han på tre personer i gula jackor som går på stranden och fotograferar fiskebåtarna. En av dem har en våg som sticker upp ur ryggsäcken.

– Det där är kontrollanterna. De brukar oftast dyka upp i slutet av månaden för att kolla att vi inte har tagit för mycket, säger Gary Corneillius.

Varje båt får under en månad en kvot som den inte får överskrida. Denna vinter har det handlat om runt 300 kilo torsk, 250 kilo sjötunga, havsabborre och så vidare. Mängderna är för små att försörja sig på. Det irriterar Corneillius och övriga båtägare som anser att det numera finns gott om fisk och att kvoterna borde öka.

I hans och många andras ögon är EU roten till det onda. Från Bryssel kommer alla krav, pålagor och administration. Dessutom är fiskarna förbannade på att en enda båt, som seglar under brittisk flagg men ägs av ett holländskt företag, får 25 procent av Storbritanniens fiskekvot.

Foto: Roland Kelly vid en av sina båtar. Foto: Chris Maluszynski

Roland Kelly är en av de få vi möter som ännu inte bestämt hur han ska rösta.

– Jag vill veta vad alternativet är om vi lämnar EU. Hur påverkar det framtiden för mig och mitt företag, säger han, väl medveten om att 90 procent av hans fångst exporteras till Frankrike.

Han beundrar de franska yrkesfiskarna, som samarbetar för att få bättre villkor från sin regering.

– Därför hjälper Frankrike sina yrkesfiskare. På den här sidan kanalen konkurrerar vi hela tiden med varandra. Dessutom har brittiska regeringar använt fisket som en bricka i förhandlingarna med EU för att få fördelar på andra områden, säger Roland Kelly.

Han tror ändå på en framtid för fisket i Hastings och har investerat i nya, bättre båtar.

Mark Woodley, som regelbundet åker på branschmöten i Bryssel och träffar kollegor från kontinenten, tvekar inte hur han ska välja.

– Jag kommer att rösta för att vi lämnar. Det kan i alla fall inte bli sämre än vi har det nu, även om vi blir av med en del ekonomiskt stöd, säger han.

Är vi utanför EU kommer vi att få rätta oss efter andra regler, om det nu blir regeringen som sätter upp dem eller något internationellt organ. Dessutom har vi fortfarande intresseorganisationer som Greenpeace att förhålla oss till.

Bland båtarna som står uppställda på stranden träffar vi David Dickens. Han är pensionerad från brittiska flottan och arbetar nu med Fishermens mission, en välgörenhetsorganisation som hjälper fiskarna och deras familjer när statens insatser inte räcker.

David Dickens försöker nyansera bilden av EU-medlemskapet.

– Fisket blir inte helt fritt i våra vatten bara för att vi lämnar EU, konstaterar han och fortsätter:

– Är vi utanför EU kommer vi att få rätta oss efter andra regler, om det nu blir regeringen som sätter upp dem eller något internationellt organ. Dessutom har vi fortfarande intresseorganisationer som Greenpeace att förhålla oss till.

I Hastings och andra brittiska kuststäder kommer yrkesfiskarna och Greenpeace faktiskt rätt bra överens. Av landets omkring 3.000 fiskebåtar är de flesta ganska små, under tio meter. Därmed bedrivs ett hållbart fiske som är viktigt för lokal turism och orternas överlevnad, vilket Greenpeace uppskattar. Inte ett dygnetruntfiske i industriskala som hotar bestånden.

Foto: Vi går emellanåt hit och köper fisk. Den är färsk och billig”, säger Stella Eagles som är här med sin syster Marian. Foto: Chris Maluszynski

På stranden i Hastings är det fritt för besökare att ströva mellan båtarna. Fiskarna säljer sin dagsfångst i bodar vid strandpromenaden. Några torskar som fortfarande sprattlar slås ihjäl mot ett traktordäck innan de fileas.

– Vi går emellanåt hit och köper fisk. Den är färsk och billig, berättar pensionären Stella Eagles som är här med sin syster Marian.

De har inte lika starka antipatier mot EU som yrkesmännen, men tänker ändå rösta för att Storbritannien lämnar.

– EU har för många märkliga regler som vi måste följa, anser Stella Eagles.

När opinionsinstituten kartlagt var det brittiska EU-motståndet är störst kommer kuststäderna högt upp på listan. Här bor många äldre och lågutbildade, grupper som traditionellt är EU-motståndare.

Anhängarna finns framför allt bland unga, välutbildade och i Londonområdet. Regionalt sticker Skottland ut. Där tänker en majoritet rösta för att Storbritannien är kvar i EU.

Opinionsinstituten har även kommit fram till att premiärminister David Cameron har en viktig roll. Lyckas han förhandla fram ett nytt medlemsavtal och pläderar för att det är tillräckligt bra för att landet ska stanna i EU, då kommer många tveksamma väljare att lyssna på honom.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.