Den drygaste kostnaden för sedelutbytet har värdetransportbolagen. Men den halva miljard kronor per år som bytet beräknas kosta förs vidare till kunderna. Till sist är det konsumenterna i detaljhandeln som får betala.
– Vi kommer att föra våra kostnader vidare till våra kunder och de kommer förmodligen att göra det samma. Så fungerar det i en marknadsekonomi, säger värdetransportbolaget Loomis vice vd Stefan Wikman.
Loomis och deras konkurrenter utgör tillsammans själva navet i kontanthanteringen. De kör sedlar och mynt fram och tillbaka, ser till att bankomaterna fylls på och tar hand om handelns dagskassor.
Värdetransportbolagen har också avancerade maskiner som räknar sedlarna, buntar dem rätt, sorterar bort slitna sedlar som ska transporteras till Riksbanken för att makuleras och ser till att handlarna får värdet av sina dagskassor insatta på bankkontona.
Men när samtliga befintliga sedlar ska bytas ut mot nya – och dessutom en 200-kronorssedel ska introduceras – ökar mängden sedlar kraftigt.
– Tillför vi nya valörer och två varianter av samma valör finns en uppenbar risk att maskinerna inte räcker vid belastningstoppar, säger Stefan Wikman.
Riksbanken kräver dessutom att alla sedlar som ska makuleras ska ”orienteras”. Det betyder att varje sedel i en bunt om hundra sedlar ska ligga åt samma håll och med samma sida upp. De nya sedlarna och de gamla ska buntas för sig. Med den ökande sedelmängden kommer det att ta tid. Kretsloppet för kontanter går trögare.
– I dag kan vi hämta en dagskassa en onsdag och handlaren har pengarna på sitt konto på torsdagen. Men blir det stockning kommer pengar att läggas på hög. Handlarna får vänta och de kan få problem med sina betalningar, förklarar Wikman.
Värdetransportbolagen räknar med att sedelbytet kommer att kosta dem 500 miljoner kronor per år. Det är kostnader för fler anställda och fordon samt omställningen av maskinerna – kostnader de kommer att föra vidare till sina kunder som i sin tur sannolikt för dem vidare till konsumenterna.
Men det finns saker som kan göras, menar bolagen. Om Riksbanken släpper en ny sedel i taget, samtidigt som en gammal tas ur drift, minskar det trycket i kretsloppet.
En annan sak är ”orienteringen”. Kan man bunta sedlar av samma valör hur som helst och dessutom inte skilja på nya och gamla, minskar krånglet och kostnaderna ytterligare.
Exakt hur mycket mindre kostnaderna skulle bli har inte Loomis räknat på än. Till och med summan 500 miljoner kronor är en uppskattning. Att de inte kan vara mer precisa beror på att ingen vet ännu exakt hur sedelutbytet ska ske.
– När Riksbanken fattat sitt beslut kan vi planera och ge en mer detaljerad bild av merkostnaderna för våra kunder, säger Wikman.
Tror du att Riksbanken kommer att lyssna på er?
– Jag hoppas det.