Drygt 10 procent av den offentligt finansierade vården utförs i dagsläget av privata företag. Den andelen väntas bli betydligt större.
– Det är rimligt att anta att 20-25 procent av vården utförs av privata företag om tio år, säger analytikern Sebastian Alexanderson, ansvarig för hälso- och sjukvårdssektorn på ABG Sundal Collier.
Samtidigt pågår en konsolidering: små bolag köps upp av större för att dra nytta av stordriftsfördelar och öka vinsterna. Och vinster i vården väcker starka känslor.
Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO, anser att vinstdiskussionen är enkelspårig:
– När Carl Bennets Getinge säljer en steriliseringsmaskin som gör samhällsnytta genom att färre dör i sjukhussjukan får han göra vinst på den. Varför skulle det vara moraliskt annorlunda med avkastning på själva vården?
Främsta problemet Dan Andersson ser är att när vården blir en marknad är risken stor att det påverkar etiken hos de vårdanställda. Ett exempel är att läkarna skriver ut antibiotika för att patienterna vill ha det när det för samhället i stort tvärtom är viktigt att vara återhållsam med sådana recept.
SCB har för DN:s räkning tagit fram avkastningen på totalt kapital i branschen (se faktaruta). 2009 var den 10,8 procent inom de privata hälso- och sjukvårdsföretagen jämfört med 7,2 för tjänsteföretagen som helhet. Siffrorna ska tolkas med viss försiktighet eftersom en förändring i ett av de stora vårdföretagen får genomslag i hela branschen.
Börje Ekholm, vd för Investor som äger Aleris, anser att ägarna ska få en rimlig avkastning. Men han vill inte konkretisera vad det innebär.
– För Aleris planerar vi en hel del investeringar, därför kommer vinsten snarare att falla den närmaste tiden, säger Börje Ekholm.
Analytikern Sebastian Alexanderson tror att ökad konkurrens och att branschen blivit mer professionell pressar vinstmarginalerna.
– Vinsterna normaliseras eftersom upphandlingarna blir effektivare i takt med att upphandlarna blir mer erfarna, säger han.
För Dan Andersson är grundproblemet att vårdgivarna har för stor makt.
– Faran med marknaden är att patienterna blir överdiagnostiserade och överbehandlade. Landsting och försäkringsbolag betalar passivt en räkning som de inte kan se igenom. Patienten är också i underläge. Han eller hon kan ha åsikter om bemötandet men är inte kompetent till att bedöma själva vården, säger Dan Andersson.
Carola Lemne, vd för Praktikertjänst, delar inte farhågan för övervård men håller med om patientens roll:
– En kund har mycket svårt att bedöma om hans eller hennes diabetes blir bättre behandlad eller höftleden sitter fast längre. Det är en brist i vår bransch. Därför är det viktigt att den som finansierar verksamheten, oftast landstingen, utvärderar resultaten ordentligt.
Även Börje Ekholm efterlyser bättre uppföljningar från samhällets sida av både privata och offentliga aktörer.
– Kvaliteten måste följas upp bättre. Det ska vara nolltolerans och varje brist är allvarlig, säger han.
Börje Ekholm tror att de privata företagens andel av vårdkakan kan fördubblas inom tio år.
– Det här är fortfarande en ung bransch, men den kan mycket väl vara en framtida exportindustri för Sverige, säger han.
Det som talar för de privata företagen är att de borgerliga tagit makten i fler landsting liksom planerna i Stockholms län att flytta den dagliga vården från storsjukhus till nya närsjukhus. Nya Karolinska som byggs har färre vårdplatser än det nuvarande.
– Vi måste få ut vardagsvården från de stora, dyra sjukhusen, säger Carola Lemne.
Betyder ökad andel privata företag att Sverige är på väg in i det dyra, amerikanska systemet?
– Absolut inte. Det systemet har allvarliga problem och skiljer sig markant i att man inte har en solidarisk finansiering. Vården kostar mycket samtidigt som effekten är dålig för befolkningen, säger Carola Lemne.