Det har blivit allt viktigare för pensionsbolagen att placera pengarna på ett sätt som kunderna gillar. Därför är det inte förvånande att de börjar tänka om när problemet uppmärksammas.
För flera av pensionsbolagen är deras goda etik ett försäljningsargument. Kunderna ska kunna vara säkra på att deras pengar placeras på ett sätt som är bra för både människor och miljön.
Sett i det sammanhanget är världens smutsigaste energiprojekt en riktigt dålig satsning. Att det dessutom hotar miljön för en så utsatt grupp som Kanadas indianer gör den ännu sämre.
Pensionsbolagen har olika etiska riktlinjer för sina placeringar. Folksam ska exempelvis placera i bolag som värnar om miljön och mänskliga rättigheter.
Placeringspolicyn är ett löfte till kunderna och bryter bolaget mot det kan kunderna reagera genom att flytta sina pengar. Det gäller också Sjunde AP-fonden, som förvaltar PPM-pengarna för de svenskar som inte gjort något val.
När det gäller de fem övriga AP-fonderna kan inte spararna påverka direkt på samma sätt. AP-fonderna följer de internationella konventioner som svenska staten undertecknat. Konventionerna gäller mänskliga rättigheter, arbete, miljö, mutor, korruption och vissa vapen.
AP-fondernas taktik går ut på att liera sig med andra placerare och försöka påverka bolagen i rätt riktning.
Därför är det inte ett dugg förvånande att Folksam reagerar snabbare och tar ställning mot Statoils engagemang i utvinningen av oljesand än AP-fondernas etiska råd.
Folksam har mycket att vinna på att visa sina sparare att de tar miljöhoten på största allvar.
För AP-fonderna gäller det i första hand att visa att placeringarna inte brutit mot några konventioner.