Enligt Kent Källström, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, får man gå tillbaka till 1920- och 30-talen för att hitta lika omfattande försök att sänka lönerna som det SAS gör nu.
– Då bjöd företagen under varandra och alla var rädda för att mista sitt jobb och därför beredda att gå ner i lön. Fackföreningarnas huvuduppgift har varit att hindra permanenta lönesänkningar, säger han.
Kent Källström anser att det är väldigt lätt att lönesänkningar i ett krisföretag sprider sig till andra företag. Han understryker därför att det är viktigt att hålla isär frågan om lönen med den att rädda ett företag.
– Om folk får mindre pengar förstärker det en lågkonjunktur. Lönesänkningar är lika illa som att försöka höja skatten i en lågkonjunktur, säger han.
Även Sofie Rehnström, jurist på LO:s arbetslivsenhet, dömer ut lönesänkningar som modell för att ta ett företag ur en strukturell kris.
– SAS har hållit på att brottas med sina kostnadsproblem i 15–20 år utan att lyckas. Vid strukturella kriser hjälper inte lönesänkningar, säger hon.
Enligt Sofie Rehnström kan lönesänkningar vara en lösning vid korta, tillfälliga efterfrågekriser som till exempel under 2008. Den gången gick facken med på arbetstidsförkortningar som innebar lägre lön. Men nya avtal med lägre löner kom aldrig i fråga.
Arbetsgivare och fack har under lång tid i stället haft en tyst överenskommelse om att låta företag gå i konkurs när de inte klarar sig i konkurrensen. Den överenskommelsen kan vara på väg att försvinna om SAS lönesänkningslösning får fäste och smittar av sig på näringslivet i stort.
Rent teoretiskt går det att på kort tid, som SAS nu kräver, lösa upp kollektivavtal och sänka lönerna. Men det gäller enbart centrala uppgörelser.
– Det finns också lokala avtal som är svårare att lösa upp, konstaterar Sofie Rehnström.
Akademikerfacket Sacos ordförande Göran Arrius är orolig för att SAS försök att varaktigt sänka löner sprider sig till andra branscher. Han anser att bolaget rubbar spelreglerna på arbetsmarknaden när man vänder sig direkt till de anställda innan man förhandlat med facket.
Göran Arrius är också bekymrad över att SAS inte fullt ut respekterar den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter tar ansvar för att företagen är effektiva och moderna.
– Jämfört med omvärlden har vi lite strejker och få ärenden i arbetsdomstolen. Den svenska modellen har varit till nytta för både arbetsgivare, arbetstagare och för Sverige som nation, säger Göran Arrius.
Hos tjänstemannaorganisationen TCO är frågan så känslig att ordförande Eva Nordmark inte vill säga något alls under tiden som fackförbundet Unionen förhandlar med SAS. Även Svenskt Näringsliv och Transportgruppen duckar i frågan.
Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, från arbetsgivarparten har en lite annan syn på frågan.
– Att säga att det här skulle ändra den svenska modellen skulle jag säga är ganska överdrivet. Om du hamnat i ett läge där kostnaderna är mycket högre än konkurrenterna måste du göra en anpassning. Det är en kontinuerlig process i alla branscher, säger han.